» Resan mot New York

Kl. 04:45 lämnade vi officiellt lilla Oskarström för Landvetter och Göteborg. Att säga hej då till mamma och pappa var lite som att dra av ett plåster, det gjorde ont och sved till men smärtan försvann snabbt och jag är nu inte annat än exalterad! På flygplatsen stod Johanna (som senare drar vidare mot Seattle). Timmarna innan flyget lyfte och den timma det tog för oss att landa i Helsingfors (där vi nu befinner oss) har vi haft himla trevligt. Massor att prata om! :)

Det blev macka och läsk (för 76kr!) vid ankomsten och vi sitter nu och fördriver tiden vid det trådlösa internet som flygplatsen bjuder på. Nästa boarding sker kl. 13.25 och då mot JFK och New York! Enligt biljetten sitter vi inte bredvid varandra den rutten... dumma flygbolag!


Det var mörk i morse!


"Utsikten" från min plats i en soffa.

Det trådlösa internetet är förövrgt sjukt snabbt! Me like! :)

Ps. Att landa gjorde otroligt ont i öronen (som vanligt), att vara förkyld gör ju det inte mycket bättre... Men vädret är superfint, så själva flygningen var lugn och gick snabbt.

Skriver igen så snart möjligheten finns!
Massor med kramar till alla där hemma!


» Helgen som gått... (i text)

"Vi ses snart igen"-middagen var riktigt lyckad! Buffalo Wings och pommes med (polka)brownies till efterrätt var riktigt gott och uppskattat. Vi träffades hemma hos mig runt 19:00 och hade roligt fram till 01:30. Ett fåtal tårar och en massa kramar senare var det över, att de flesta av oss inte skulle träffas på ett år hann inte riktigt sjunka in. Kvällen var i vilket fall himla trevlig och måste göras om efter hemkomst - november 2011!

Lördagen innebar packning, en underbar höstpromenad och lite umgänge med min favorittös Linn. (Som förövrigt är så söt i sin nya page att man inte kan låta bli att "aawww:a" varje gång man ser henne.) Med Jenny såg jag filmen "Vampires Suck" - herrejösses vad vi skrattade! Helkul!

Idag har jag mest packat (med Jennys hjälp), kopierat och skrivit ut viktiga papper, ätit tårta, sagt "hej då (fast vi ses ju om ett år igen)" till farmor, farfar, mormor, morfar och lilla Linn. Sistnämnda hade jag ett långt kramkalas med och tårarna rann och rann och rann. Sötnosen är nästan nio år när jag väl är hemma igen... kommer sakna henne något otroligt! Och Jenny såklart. Men föroppningsvis ses vi snart igen, i USA. Tills dess finns Skype, tack och lov.

Klockan närmar sig 22:00, 04:30 bär det av mot Landvetter. Det lär bli en lång dag, men med gulliga Johanna (blogg här!) vid min sida under resan mot New York så överlever jag nog.


Fullt? Javisst! Packning är inte min grej. De är båda på viktgränsen, får hoppas på det bästa!

Efter ett avsnitt av The Sopranos (numera ett måste varje dag) ska jag krypa till kojs. Tur för mig att jag aldrig har svårt att somna, för jag kommer behöva all energi möjligt. Jag må se lugn ut, men är egentligen ett bräckligt nervvrak. "Hur fan ska jag klara det här?", ringer det i huvudet - men jag fortsätter påminna mig själv: I like a challenge and believe in the saying What doesn't kill you makes you stonger. Hemlängtan eller inte - jag är stark och tar mig igenom det! Jag ska visa vad jag kan och går för, lita på det!

Skype: jessicaisabelle91
Mail: jessica.samuelsson@hotmail.com

Vi hörs och ses när vi hörs och ses, helt enkelt! Bloggen har jag tänkt uppdatera så ofta som möjligt, helst varje dag på andra sidan atlanten... hur det blir med det lär vi ju snart få se.

I'm on my way to New freakin' York, baby!
Puss & Kram!


» Helgen som gått... (i bilder)









» a few moments to spare

När man faktiskt har två minuter över... random bilder följer.

Klistrade fast den allra sista pusselbiten i mitt 1000-bitars pussel som tog otroligt många timmar att färdigställa. Aldrig att jag skulle lägga ner det i låda igen (kan man ju lika gärna slänga det), så det sitter numera fast på en bit kartong. Hade jag haft plats på väggen så...


Tre maskiner tvätt senare så är allt jag ska ha med till USA rent. Äntligen!


Sorterade skor. De flesta är hemska, I know. Därav sortering.


Många åkte i soptunnan, ett fåtal fick stanna.


Jag har slutligen satt igång med packningen. Bortersta är halvfull. Blir inte lätt det här...


In i ugnen åkte precis en... nae, den ska bjudas på imorgon, så håller tyst. Men gott luktar det. :)


Ut med kakan, ner med ytterligare lite kläder i resväskan och ett avsnitt av The Sopranos - redo för sängen. Morgondagen är fullproppad, oklart om jag ens hinner med vad jag tänkt. Men tjejmiddag blir det i vilket fall, 19:00. Wey! :)


» 5 days to go

Spenderade hela dagen i Halmstad. Lyckades pricka av så mycket som 9 av 16 punkter på min numera skrynkliga och vältummade (har extremt dåligt korttidsminne så måste veckla upp den hela tiden för att påminna mig själv... haha) lista.

Inhandlades gjordes bland annat: Bekväm sport-BH, presentpapper, hårfärgningsmedel och 290 US dollar. Förhoppningsvis räcker det några dagar! Beställt blev även nya linser, hjälpte farmor och farfar med småbestyr och avslutade dagen lugnt (beror på hur man definierar ordet lugnt, haha!) med en middag på Harrys och bio på Röda Kvarn. Rekommenderar varmt I rymden finns inga känslor!


Tiden susar iväg, ibland lite skrämmande fort. Min sista tisdag i Sverige är slut. Över. Men det känns bra och jag är lugn. En helt vanlig tisdag i Sverige hoppas jag innerligt på att få uppleva igen först i november 2011. Måtte det bli så.


» Mio, my son

Det anlände två böcker under dagen, de två sista presenterna var det tänkt. Mio, my son till Samuel och Pippi Longstocking till Anna. Sistnämnda var dock lika svårläst som förstnämnda, alltså inte särskilt passande. Sände genast iväg ny beställning, men om den hinner hit återstår att se... tusan också!


Förhoppningsvis har de inte läst något av Astrid Lindgren tidigare... (förra svenska Au Pairen i familjen var kreativ nog att göra något med sina egna händer, själv har jag varken ork eller lust).


» short update

53,4 GB och 16 876 bilder senare är jag redo att bränna ner allt på nya skivor, 12 st ganska så exakt om allt går som planerat. Det är åtta färre än tidigare, plus att jag numera sitter med två nästintill tomma externa hårddiskar. En av dessa ska fyllas under mitt år i USA. Fint och behändigt.

Skickade under gårdagen den lite obekväma frågan "Får jag lov att visa bilder på er/huset och använda era namn i min blogg?" till min värdfamilj. Svaret kändes lite kryptiskt (skratt). Men klart står det i alla fall att namn är OK då de vill att jag ska vara en del av deras familj och att de därmed även vill nämnas som en del av min familj. Så...

Värdbarnen:
Adam, 5 år.
Anna, 7 år.
Samuel, 9 år.

Svenskar? Nej, bara väldigt svenska namn (i min mening).

Värdföräldrarna:
Sonny, 40+.
Lori, 40+.

Efternamn får vara av förståeliga skäl, såväl även staden de bor i (20 minuter utanför Columbus).

In July 2005, CNN Money and Money magazine ranked ****** 18 on its list of the 100 Best Places to Live in the United States.

Frågar dem om bilder efter att jag anlänt till USA. Säkrast så.


» living makes me tired

Ibland blir det lite för mycket, helt enkelt. Tur och retur Stockholm på mindre än 24h, Gekås i 4h, jobb i 4h, barnvakt i 8h och ytterligare 4h jobb... i sträck! På det har jag drabbats av en ordentlig förskylning (med den givna hörselgångsinflammationen). Så. Mycket. Kvar. Att. Göra.

[x] Skicka in ansökan om internationellt körkort (idag!)
[x] Skicka ut inbjudningskorten till middagen för mina vänner
[ ] Skriva små kort som förklarar barnens&värdföräldrarnas presenter
[/] Rensa dator & hårddisk, bränna ner bilder på skivor
[ ] Växla pengar
[ ] Packa (fruktar denna del... presenterna är inte lätta direkt)

... och en hel del till. Borde ta tag med den första punkten, typ nu.


Inbjudningskorten...


» a visit to the US embassy

I korthet (då jag är riktigt trött och ska jobba + vara barnvakt imorgon):

Lämnade Halmstad runt 19:00 den 27 september, befann mig i Stockholm 06:30 morgonen därpå. Det fina (om än kalla - blåste fasiken nordanvindar!) vädret uppmanade mig att ta en välbehövlig promenad efter alla timmar i bussen. 07:45 står jag i en kort kö och fryser. Tjejerna bakom mig pratar om Venice Beach och nya vänner, de skulle till Californien för att studera. Lät fint.

08:00 börjar de, en åt gången, släppa in oss i en liten byggnad som står i förgrunden till huvudbyggnaden. Pass, DS-160 samt kvitto från banken efterfrågades innan man fick lov att plocka av sig väska, jacka och skor (att det alltid ska pipa när jag passerar!) och scannas efter farliga föremål. Noga, noga. Jag går vidare. Lämnar kuvert med valören 65kr, extra foto, DS-2019 + kvitto och mitt pass i en lucka. Personbeviset, kontoutdraget, placement letter, ambassadens checklista och tidsbekräftelsen behövde alltså inte visas... 

En stund senare (efter en 20-30 minuter framför oerhört tråkiga CNN), som andra namn, ropar de fram mig. En trevlig (amerikansk) kvinna frågar mig:

- Vart i USA ska du bo?
- Hur många barn ska du ta hand om?

Vi pratar lite kort (hon växte upp i Ohio), hon skriver under mitt DS-2019 och ger mig det åter, säger "Visa approved, it will reach you in about a week" och önskar mig en trevlig resa. Tack och hejdå. 08:48 stod jag åter utanför ambassadens dörrar, glad men trött. 16:00 tog mig tåget hem till Halmstad, efter många om och men... jag börjar bli för gammal för det här.

Men jag säger likt Gert Fylking: Äntligen! :)


» on a bus to stockholm

Sitter för närvarande med en dyr macka (dumma Pressbyrån!) i handen med en åtta timmar lång bussresa (dumma Swebus!) framför mig. Uthärdligt då det finns både ström och fritt internet, men bra obekvämt är det allt.

Fick mina flygtider idag!

Flight date: 11 October 2010
Departure airport: Gothenburg Arrival airport: Helsinki
Flight and airline: AY672 Finnair
Check-in time: 06:50
Departure time: 11-Oct-2010 at 08:50 Arrival time: 11-Oct-2010 at 11:10

 

Flight date: 11 October 2010
Departure airport: Helsinki Arrival airport: New York (kennedy), Ny
Flight and airline: AY5 Finnair
Departure time: 11-Oct-2010 at 14:10 Arrival time: 11-Oct-2010 at 15:50


Vi är tydligen fyra tjejer som lämnar Sverige denna dag, jag den enda från Landvetter - de tre från Köpenhamn. Trist. Enligt mailet möts vi dock i Finland för mellanlandning. I sure hope so!

Får väl lov att bli ytterligare ett avsnitt av Nurse Jackie (Edie Falco is BRILLIANT!) och kanske ett av The Sopranos (HÄR MED!). Me loves tv-serier.


» when it's going good, it's going great

Tid på ambassaden i Stockholm är bokad till klockan 08:00 den 28 september, tisdag. Alltså lämnar jag Halmstad måndag kväll för att befinna mig i huvudstaden runt 06:00 tisdag morgon, efter det blir det antingen en 40 minuters promenad eller en 15 minuters bussresa. Om vädret tillåter, antagligen en promenad (efter 10+ timmar i en trång buss). Kartan är nedpackad, likaså alla nödvändiga papper. Ja, förutom det där extra kortet som tydligen var bäst att ha med, samt en utskrift av ambassadens checklista. Detta fixas på förmiddagen imorgon.

Nervöst är bara förnamnet! Inte för att hitta dit, för frågorna de kommer ställa eller för att jag inte ska höra att jag blir uppropad (har hört att ljudsystemet inte är det bästa... haha!) - endast för att något är felaktigt ifyllt och att de på grund av det inte kan ge mig ett visum. För om jag tänker efter hade jag ju faktiskt kunna kolla igenom mitt DS-160 en gång till innan jag slutförde... lite sent nu dock.

Korsar fingrarna och hoppas på det bästa!


» cracking jokes

In i ugnen åkte nu en viss typisk amerikansk maträtt som (om det lyckas idag) ska serveras fredagen den 8:de oktober, sista gången jag träffar många av mina vänner (som visserligen går att räkna på två händer, haha!). Spännande, spännande.

Jag har under dagen satt ihop en video med en rundtur i vårt hus, småfakta om mig själv och ett stort tack för paketet de skickade, till min värdfamilj. Blev en aning lång (oj...) men hyfsad. Nöjd över min engelska är jag i alla fall, ska bli så härligt att komma hem flytande och säker... jag skulle vilja kunna skämta på engelska!

Måste ta reda på vad familjen anser om att publicera bilder på internet på dem och huset de bor i. Försöker dock inte hoppas för mycket, mina "vibbar" säger att de helst vill vara privata... men fråga kan man ju alltid.


» neat is nice

Efter en hel väldans många om, men och kanske:n är mitt golv slutligen fritt från kläder, jag behöver inte längre sicksacka mellan högar för att nå min säng. En hel del är numera undanlagt (mest sommarkläder, lär ju inte behöva tio par shorts i oktober månad!) och en hög åkte i soptunnan (önskar att den vore högre, men jag kunde för fasen inte förmå mig att slänga mer!). Känns bra, som om jag har en jobbig del av packningen avklarad. Den dagen mitt liv ska ner i de nedrans resväskorna, förresten, kommer bli pest och pina...


Mitt skrivbord efter att allt åkt ut ur garderoberna...


Sommarkläder alternativt opassande kläder (en halvnaken Heidi Klum med långfingret mot kameran känns inte helt bra på någon som ska arbeta med barn större delen av dagen...) som åker ned i källaren.

20 DAGAR! AHH!


» when you least expect it...

PAKET FRÅN VÄRDFAMILJEN! :D

Familjen R trodde att det skulle anlända någon gång nästa vecka, men posten verkar ha varit otroligt snabb, för i brevlådan låg idag detta paket:




Ett kort brev, en karta, tre teckningar, flera informationsblad (shoppingcenter, ZOO:t, parker osv.), bilder på barnen, bilarna, huset, mitt rum och badrum samt denna tischa med trycket "Ohio State Buckeyes". Min värdpappa, S, skrev: "Everyone who is anyone owns a OSU (Ohio State University) T-shirt in Columbus!" Han berättade också att jag kommer mitt i football season och troligtvis kommer spendera tid på campus, med denna t-shirt kommer jag passa in! :) Så spännande!

Jag blev så glad att jag studsade runt hela eftermiddagen. Min värdfamilj är verkar sannerligen toppen! :) 

PS. I LOVE MY ROOM, BATHROOM AND MY CAR! Barnen är också riktigt söta!


» my sunshine

Träffade lillasyster Linn tidigare ikväll, hon sprang fram till mig och hoppade upp i mina armar, som hon brukar. Hon var tre år första gången vi träffades och har nu hunnit fylla sju. Att hon fortfarande är liten och lätt nog att bära på höften glädjer mig, det är mysigast så. I mitt "Dear hostfamily" brev skrev jag:

She’s the one who cheers me up when I’m feeling down and the one who make me run even when I think I’m too tired to play. She’s the sunshine in so many people’s lives.

Och det stämmer så väl. Vi har haft mycket roligt ihop, och mer kommer det bli! (Om ett år eller så...) Hon var ledsen och nedstämd för att jag ska åka iväg och bli borta så länge och jag kommer sakna henne något otroligt, givetvis. Bästisar, bundisar och systrar för evigt. Såklart. :)


En av de första bilderna jag tog på henne. Med mobilkamera i taskigt ljus. Sockersöt.


En avsevärt nyare. Fortfarande sockersöt.

Att vi egentligen inte är systrar är en annan historia.


» När mamma och pappa inte vill att man ska åka...

Jag står och skalar potatis till kvällsmaten när mamma säger (till pappa):

"Har du sett att Jessica redan börjat packa? Resväskan står på sängen. Hur många dagar är det kvar?"

"23.", pressar jag fram. 

"Jag vill inte att du åker, i fall det händer något", säger hon med gråten i halsen och fortsätter, "----- har halva sin familj i himlen nu." Med en klump i magen flyr jag till mitt rum och gräver ner ansiktet i kuddarna på min säng.

Dagen till ära är vi alla lite ur balans. Mammas bästa väninnas lillasyster gick bort igår. Hon var 30+, hade man, en 5-årig dotter och cancer. En utomlandsresa var bokad till november då hon efter många månaders kämpande slutligen kände sig lite bättre, något de alla såg fram emot. För ett par dagar sedan fick hon en infektion och hamnade på sjukhus igen. Hjärtat klarade inte längre av påfrestningarna och slutade att slå. För all framtid. 

Det gör mig förtvivlad, ledsen och otroligt arg. Det finns ingen rättvisa. 

Med ens förstår jag varför mina föräldrar vill att jag stannar kvar hemma...

Men man kan inte begränsa sig. Att hoppa över något som jag väntat så länge på, bara för att det kan hända något, vore orätt mot mig själv och mina drömmar. Det vet även mamma och pappa. Det som kommer hända här hemma under tiden jag är borta hade med största sannolikhet hänt även om stannat kvar. Med det sagt hoppas jag, och korsar fingrarna för, att allt ser precis likadant ut när jag kommer hem igen.

Då jag har ett par slantar över har jag bestämt mig för att skänka några hundralappar till Cancerfonden. Ingen kan göra allt, men all kan göra något...


» tbc

Var tillbaka på vårdcentralen i förmiddags för att (äntligen) bli testad för TBC (tuberkulos). Spruträdd som jag är var jag både darrig och pinsamt fnittrig. Härligaste sjuksköterskan skämtade och skrattade åt mig: "Du var så duktig så, stora tjejen!" Jovisst.

TBC-test: Liten spruta med tuberkulin förs in under huden, mitten av underarmen (känns knappt). Tuberkulinet sprutas in och bildar en "bula" (spänner som in i ------), ser mycket ut som ett myggbett. Klart. På måndag ska jag på återbesök - då ska "bulan" mätas med linjal. För tillfället existerar den inte över huvudtaget och då allt under 5mm i diameter är ett negativt resultat är jag nöjd.

(Detta test gjorde jag för att Skandinaviska Institiutet har det som krav om man ansöker med dem och det ingick i kostnaden för hälsoundersökningen.)


» u kiddin' me?

Hälsoundersökning genomförd (med TBC test bokat till fredag). 30 minuter och 550kr fattigare. Fint.

"De är omständiga, jänkarna."

Jupp.

Läkaren tittade på mitt papper, kryssade i "no" på de flesta frågorna, underskrift och stämpel på. Nöjd. Vidare till en sjuksköterska. Du måste komma tillbaka exakt tre dygn efter TBC testet. Åh. Jag som ska till Stockholm! Kom förbi fredag 11:30 så gör vi det då i stället, avläsning måndagen efter. Tack.

Hm. Var det verkligen lönt?

Men eftersom mamma var snäll och stod för den obscent stora kostnaden, I'm all good. ;-)


Ignorera det faktum att mina armar och händer ser allmänt konstiga ut. Tack!


» haven't met you yet

And I Know That We Can Be So Amazing
And Being In Your Life Is Gonna Change Me
And Now I Can See Every Single Possibility
Michael Buble

Åter igen förstår jag inte alls varför jag blir så nervös. Min värdfamilj är toppen. Fantastiskt fin. Barnen är supersöta. Jag vet att jag kommer trivas ypperligt. Vi kommer ha så mycket kul! De kommer få mig att kännas som en i familjen. Jag bara vet det.

40 minuter och jag kunde inte vara på bättre humör. Väntar på mina kära föräldrar, måste fråga dem om att låna bilen för att köra upp till Stockholm (igen) och berätta att de minsann måste bestämma ett datum för att sitta ner och prata med familjen R (igen).

Familjen berättade om mitt rum... stor säng, skrivbord, tv+dvd, bokhylla och walk-in closet (heck yeah!). Jag får lov att hänga upp grejer på väggarna och dekorera lite själv. De frågade efter mina favoritfärger och skulle köpa påslakan och kuddar vid nästa IKEA besök (förövrigt älskade det IKEA och äldsta värdbarnet, S, tyckte mycket om köttbullarna i restaurangen!). De frågade också om vad jag åt (hur kommer det sig att varje gång en familj frågat vad jag inte tycker om blir det alltid "raw fish and tomatoes"? hahaha!) och berättade lite om vad jag skulle laga för mat till A (yngsta värdbarnet) och mig - "he loves nuggets, Wendy's and McDonald's!". Sounds great!

Anländer på torsdag eftermiddag, 14 oktober. De möter mig alla på flygplatsen i Columbus. Beroende på tid blir det restaurangbesök eller direkt hem, "sightseeing" under fredagen och möte med släkten under helgen. Finns även tid för att umgås med andra Au Pairer om jag så vill.

Barnen var med i bakgrunden, supergulliga och inte särskilt blyga. :)

Återkommer i kväll eller imorgon, har en hel del till att berätta! 


Mitt (godkända) visumfoto! Vem sa att man måste se halvdö ut?


» what? oh? yeah? cool. great. fine.

Är det fel att vara sjukt innihelsikes nervös för att prata (via Skype) med sin blivande värdfamilj, en tredje gång? I så fall är det något otroligt fel på mig. De är pratglada, jättetrevliga och vill säkert bara kolla läget... men ändå! Jag sitter och skakar fastän det inte är särskilt kallt och har knappt ätit under dagen. Dumma nerver.

10 minuter. Håll tummarna för mig!


Tidigare inlägg