» A new week

Måndag morgon, vaknade kl.05.40 för att packa L's lunch och ordna frukost till henne. Vi var lika slut båda två. Fy för att vakna så tidigt! 50 minuter senare var hon ute ur huset och jag hade lite tid för mig själv innan det var dags för C att stiga upp. Packade hans lunch, ordnade frukost och såg till att han lämnade huset i tid för att komma i tid till skolan (som ligger på andra sidan gatan, haha!). Runt kl.09.00 är jag ensam i huset, 6h och 30min ledigt i bitande kyla (utomhus) och ännu ingen bil = jag sitter inomhus, framför datorn, TV:n, en bra bok, lagar mat och städar lite. Sweet!

Min dagliga rutin, det där alltså. :)

En ny bil köper de antagligen i veckan, tydligen en "lite större familjebil" (de hade en liten Toyota innan). Har bara kört stora bilar de senaste tre månaderna, så jag är glad! (Dock är deras hybridbil underbar! Inga nycklar - startas med en knapp - och gör nästan inget väsen av sig då den går på batteri hälften av tiden.)

Anledningen till att jag numera får köra är:


HECK YES! Amerikanskt körkort! (Och bankkort... med den amerikanska flaggan, haha!) Kan berätta mer om det i nästa inlägg, men tilläggas måste ju bara att det var superduperenkelt. Wow, liksom. Känns bra att ha det, slutligen, i alla fall.

Blir troligtvis lite dammsugning, bäddning, några telefonsamtal, läsning och kanske en promenad. Synd att allting ligger minst ett par miles från huset... och att det är så satans kallt att bara kliva utanför dörren (ca -15 grader C). Ge mig vårvärme och en bil så lovar jag att bli på ännu bättre humör! (Gillar verkligen min värdfamilj, min CC och mina vänner Fana och Maria - måtte min tur hålla i sig!)

:)


» I'm alive!

Krångel med internet och mycket nytt att se och tänka på är orsaken till att jag inte uppdaterat från Chicago tidigare. Men nu! (Jag vet att ni saknat mig farmor, farfar och... Sara! ;) Ska skriva ett långt och utförligt svar på ditt mail så snart som möjligt!)

Anlände till flygplatsen i Columbus i onsdags med min Community Counselor och tårar i ögonen, "Varför åkte jag inte hem till Sverige i stället?" ringde i mitt huvud. Vore ju enklare så. En rematch fanns inte direkt i tankarna när jag lämnade Göteborg i oktober 2010, att behöva börja om från början i en helt ny familj i en helt ny stad är ju inte det enkaste. Mest jobbigt, faktiskt.

Lättare blev det ju inte heller när det visade sig att min resväska vägde 3,5kg för mycket och personalen sa "du har två alternativ, plocka ut 3,5kg eller betala 100USD (ca 700kr)"... så jag lade min väska på vågen, öppnade den och började rota efter saker att kasta i soptunnan.

Min värdmamma, L, hämtade upp mig på (den gigantiska) flygplatsen i Chicago runt kl.16.30. Jag var nervös ut i fingerspetsarna och kände helst för att vända, men hon var lugn och glad att se mig. Hemma (45min utanför downtown Chicago) väntade mina värdbarn, L (12år, tjej) och C (9år, pojke). L är för övrigt längre än mig... Haha!

Nästan exakt en vecka har passerat och jag har spenderat den, till större delen, i deras hus. Har ännu inget amerikanskt körkort (klarade dock det skrivna testet i helgen - löjligt enkelt!) och familjen saknar en andra bil på grund av en krasch (det ska köpas en ny under helgen, tack-o-lov!). Jobbar ungefär två, tre timmar på morgonen (då jag ser till att ungarna kommer upp och äter frukost + ordnar med deras luncher), är ledig mellan 09.00-15.30 (då jag tittar på TV, skypar med Jenny, städar, tvättar, lagar lunch och surfar runt på internet) och börjar jobba igen när C plingar på dörren efter att skolan slutat. Slutar mellan 19-20.45 och hänger med dem till läggdags (är oftast för sent för att göra något annat). Jag gillart! Eftersom jag precis anlänt har jag inget socialt liv ännu... men det blir förhoppningsvis snowtubing och Chicago till helgen! :)

Jag trivs och mår bra. Min värdmamma är lätt att prata med, L är en toppentjej (pratkvarn med intressen som liknar mina! Me like!) och C älskar att få andra att skratta och är lätt att hantera och umgås med. Min värdpappa, D, är otroligt hjälpsam och intresserad (han har svenska rötter men pratar inte svenska), men är inte hemma mer än under helgerna. Intressant det där med att man kan känna sig mer bekväm med en familj efter en vecka än med en annan efter tre månader... jag tror det här kommer fungera!

Bilder har jag inte tagit några. Alls, faktiskt. Har knappt klivit utanför dörren (20 minus grader!). Men några på området och mitt rum kommer inom en snar framtid. Jag lovar!

GOD NATT!

» a fresh start

Det är kväll i Dublin, Ohio och jag är snart på väg härifrån. Slutligen. Äntligen. Trivs bra hos min Community Counselor och att inte behöva göra något särskilt (har knappt lämnat mitt rum idag!), men ser fram emot att få träffa min nya värdfamilj och börja om från början, se en ny stad och träffa nya kompisar (spec. svenska Maria som jag hittade genom facebook!). Måtte det bli bra denna gång.

Så, nya familjen:

45min utanför Chicago
Värdmamma, värdpappa, dotter L (12år), son C (9år)

Familjen har samma intressen som mig, mamman jobbar som musiklärare, dottern sjunger och dansar, sonen spelar gitarr och piano. Kommer jobba ett par timmar på morgonen, sex timmar ledigt och sedan jobba ett par timmar på eftermiddagen/kvällen igen. Inga helger. Nästan alltid tillgång till bil.

Kommer inte lägga upp bilder på dem eller nämna deras riktiga namn (om jag inte bestämmer mig för att fråga en vacker dag och får ett "ja"), men jag kommer mycket väl ta kort på omgivningarna och mitt rum.

20 minuter till närmsta IKEA (Ohh myyy goshhh!). Heaven!

Lämnar Columbus runt 16.00 imorgon och väl i Chicago kommer det skilja ytterligare en timma mellan er hemma i Sverige och mig, jag kommer alltså vara 7h efter.

Dags att skriva lite mail, skickade 10st igår, har säkert 5st kvar. Tar ju aldrig slut! ;)

~ 100 DAGAR I USA! WOOHOOO! Bara 265 + sista månaden kvar! Du ser mamma, tiden går fort! Är snart hemma hos dig igen! ~


» Näst sista jobbdagen

Sitter och äter lite mellanmål i lugn och ro innan ungarna kliver av bussen om 20 minuter. Glass, våffla och vindruvor. Inte helt fel!

Skypade med Jenny i 2,5h tidigare idag. Hon ska slutligen prata med en familj och är kanske på väg till USA. När jag nästan är på väg hem. Knasigt. Hon nästan skrek åt mig att jag inte fick komma hem... (blir ju svårt att träffas då), men eftersom jag ännu inte hört från fler familjer har jag svårt att tro att jag kommer få stanna. Känns lite tungt.

Åkte därefter till posten och postade ett paket, ett paket hem till Sverige. Så, mamma, öppna det, ta ut den grej som ligger överst i en plastkasse och, på något sätt, se till att Jenny får den. Snälla? :) De andra grejerna behöver du inte röra, de är endast minnen från min tid här i Columbus som inte får plats i resväskan. Betalde förövrigt nästan 60UDS (400kr) för fyra kilo. *Gulp* Rena rånet.

Jobbar fram till 20.00 ikväll då min värdpappa kommer hem från en jobbresa. Efter det ska jag nog ta itu med den allra sista packningen och städningen av mitt rum.

Vad som än händer lämnar jag denna familj med ett lättat hjärta, inte för att jag inte tycker om dem, endast för att jag vet att jag inte hör hemma här. Jag valde helt enkelt fel, den där dagen jag tackade "ja". Att fela är mänskligt. Tänka sig. 


» all my bags are packed, i'm ready to go

Nästan.

Min värdfamilj har matchats med en annan au pair (som jag känner) och hon flyttar in på söndag. I mitt rum. Konstig känsla. Men jag vet att hon kommer vara en bättre match för denna familj, så jag är glad för deras skull. Helt ärlig!

Hade två familjer på tråden, ena mamman var hemmafru och den andra jobbade hemma tre dagar i veckan. NEJ TACK. Inte igen. Hoppas på fler samtal onsdag, torsdag, fredag. Hoppas lite åt mig, och håll tummarna stenhårt - snälla!

Växlade in alla mynt jag hade idag och ska lämna tillbaka böcker och filmer till biblioteket imorgon. Snart är här tomt... på väggar, i garderob och byrålådor. Kan knappt tro att jag packar ner mitt liv i två resväskor, igen!

Knäppt.

Men solen går ner även över de mest konstiga, tråkiga, jobbiga dagar. The start of a new beginning!


» a new beginning

Jag är nu tillbaka i Columbus efter fem underbara (för det mesta) dagar i Walt Disney World, Orlando, Florida! Hann knappt packa upp innan jag letade upp min stora blåa resväska i förådet och började packa ner mitt liv igen. På fredag eller lördag måste jag flytta. Snabba puckar. Antar att jag efter det har ytterligare ett par dagar innan min rematch-period är över, som jag då kan spendera hos min kontaktperson. Min värdpappa hävdade dock att jag troligtvis inte skulle ha några problem att hitta en ny familj... fick två samtal (som jag ännu inte svarat på) under semestern, så kanske har han rätt.

Tack för alla lyckönskningar! Håll tummarna! :)

(Bilder från Florida kommer när jag har tid.)


» Funderingar i natten

Lyfte telefonluren och kontaktade min Community Counselor denna eftermiddag. Hade skrivit ner det mesta för att komma ihåg vad jag skulle ta upp och vi pratade i sisådär 40 minuter. Hon är snäll och förstående, så jag antar att jag är lyckligt lottad. Efter att jag försökt förklara situationen så var det inga krånligheter, mer "så hur vill du att din nästa familj ska se ut?" Då det kommer från båda sidor (min värdfamilj är på samma bana som jag) och ingen är arg eller har brått så kan det nog bli bra i slutändan, inga mer tårar och inga mer "vi behöver göra några förändringar". Jag är lugn.

Jag får ofta höra "things happen for a reason" och tror mina Au Pair-vänner har helt rätt. Jag tycker mycket om familjen jag nu bor i, men vi passar inte ihop. Vi funkar inte tillsammans. Inget fel med det - vi försöker igen! På olika håll. Jag vill bort från Ohio. Jag är trött på Ohio. Och trots att detta inte är ett program som uppmuntar mig att umgås med andra svenskar (ska ju vara ett "kulturellt utbyte"), så är det de jag saknar allra mest. Johanna for till Seattle och Erika tillbaka till Sverige, Victoria från högstadiet bor i Californien och Ebba som jag lärt känna via internet finns i New Jersey... vore fint att hitta en värdfamilj någonstans i närheten av just ett par svenskar. Till Sverige vill jag inte ännu (snälla!), men om jag inte har något annat val så överlever jag nog. Efter tre månader på andra sidan jorden börjar man uppskatta vad man har hemma. Som mamma och pappa. Och korv stroganoff. (Skulle jag mot förmodan åka hem så är det just den maten som jag vill ha, mamma, till frukost, lunch och kvällsmat!)

Dags att krypa ner under täcket... tidig morgon imon. Dusch, packning, väcka barn, släpa dem till skolbussen, mer packning, ännu mer packning och lunch - sen bär det äntligen av mot Florida och Disney World! Wow.

Saknar mitt blonda, jämnlånga, hår, ett somrigt Halmstad och bästa kompis Jenny som tusan!

Och bästa tjejen någonsin, Linn, såklart! Finns ingen sötare. <3


» Bonita Springs, Florida (kort uppsats...)

Onsdag 22 december 2010
Väckarklockan ringer kl.05.30. Jag var färdigpackad, så på med kläder och borsta hår. Vi fyllde bilen till bristningsgränsen (tre stora svarta resväskor, en röd kabinväska, en bag, fyra ryggsäckar, en stor datorväska och en handväska) och for iväg vid kl.06.00. Checkade in väskorna och gick igenom säkerhetskontrollen (inga pip för min del - ovanligt!). Planet skulle lyfta vid kl.07.30, men blir 15 min försenat då det var så kallt att de behövde "tina upp" det. Satt under större delen av flygresan med Anna på min vänstersida och Lori på min högersida. Vi landade i Fort Myers runt 11 snåret och gick direkt mot biluthyrningen. Första steget ut ur flygplatsen var som att ta ett steg in i paradiset. Värme. Palmer. Skinande sol. Svag bris. Nära till havet. Det luktade utomlands. På så bra humör som jag var då har jag inte varit sedan jag lämnade Sverige.

Bilen vi hyrde nedan.


30 minuter senare stod vi utanför ett litet "radhus" som låg i ett privat område i staden Bonita Springs. Huset var inte stort, men fint inrett och mysigt. Jag och Anna flyttade in i ett rum med bäddsoffa och vi passade på att göra oss lite hemmastadda medans min vp tog bilen till Taco Bell med målet lunchmat. Något senare gick vi mot polen (2 min), uppvärmd, lagom stor och med en grund och en djup sida. Vi stannade en bra stund.

Inspatserande kommer en familj med två barn, tonårspojkar. Inte för att bada, mer för att inspektera hur området såg ut. Min vp påpekade att de inte pratade engelska och undrade om jag inte kunde, lite diskret, gå närmre för att höra vad de kom ifrån. OMG! SVERIGE! Världen är bra liten ibland... Pratade lite med dem. De var från Stockholm (såg jag på kläderna och skorna!) och var här för att titta på möjliga hus att köpa och hålla till i när vädret i den svenska huvudstaden blev alldeles för hemskt. (Husen kostar inte mer än 700 000kr här nu, förresten!) De frågade mig lite och pratade en aning med min vp (som alltid pratar med alla) och var allmänt trevliga. Kändes sjukt underligt att prata svenska och min hjärna blandade språken hej vilt.

Huset! (endast delen bakom garaget)

En liten del av köket. Vardagsrummet till vänster.

Väl tillbaka i huset gick jag en runda med Anna i de alldeles underbara omgivningarna. Lyckorus! Hon posade framför kameran och vi skrattade och pratade om hur vi glada vi var och hur fint det var med lite sommar mitt i vintern.

Hur kan man inte älska detta?


Runt 18-snåret åkte vi mot Bonita Beach för att se solen gå ner över havet. Obeskrivligt vackert. Men här kommer en bild i alla fall:

Åt med värdfamiljen, tittade på TV och somnade bredvid Anna på en högst obekväm bäddsoffa (och vaknade mitt i natten av att hon låg mig!).

Torsdag 23 december 2010
Efter mer bad i polen åkte jag med min värdpappa, Anna och Adam till Super Target i Town Centret Coconut Point. Där handlade de julklappar tíll varandra. Stannade och åt underbart goda kakor på ett café (ute i solen!) och tog en sväng genom shoppingkomplexet innan vi åkte tillbaka. Så fint!

Och gigantiskt!

Eftermiddagen tillbringade vi på stranden. Vattnet var obadbart och det blåste en hel del, men vi hoppade över vågor, solade, lekte i sanden, drack läsk och bara umgicks.


När solen gått ner hängde jag med min värdpappa och barnen till en äventyrsgolfbana (put put golf, kallar dem det!). Kostade ca 75kr för en vuxen att spela. 75KR - GALET!!!! Så min vp hoppade över och Adam gick gratis då han är så pass liten. Enligt poängbladet slog ingen mer än fyra på någon bana... HAHAHAHA!! Barnen tror på tomten, tandfén och att de kan slå mig i minigolf... naivt om något (jag har ju övat på Japans golfbana på Östra Stranden sedan jag var liten!). ;-)

Lite av omgivningarna runt golfbanorna.

Fredag 24 december 2010
Åt mumsig frukost...

... och åkte med min värdpappa och barnen till Coconut point för att gå på bion Yogi Bear!


Ungarna i ett nötskal! De ÄLSKAR hundar och tvekar aldrig att gå fram och fråga "May we pet your dog?" I Bonita Springs är människorna generellt mycket trevliga, vinkar och hejar. Så visst fick barnen lov att klappa varenda söt hund vi stötte på.

Filmen var söt (riktiga skådespelare blandades med tecknade björnar - mycket proffsigt gjort dessutom!) och bjöd på många skratt. Barnen var uppe i det blå och kunde inte sluta prata... "did you see...?" "do you remember when...?" "my favorite scene was..."

Runt kl.13 hämtade min värdmamma upp oss och vi drog vidare mot staden Fort Myers som ligger en sisådär 30 minuter norr om Bonita Springs. Underbart fint! Vi gick på stranden, gick hela piren ner, vandrade på de små gatorna, köpte glass och solglasögon, njöt och tog bilen tillbaka några timmar senare. Bilder:

Från piren.



Väl tillbaka i Bonita Springs hoppade vi i polen och förundrades över att vi badade utomhus - på julafton! Tokigt värre. Tänkte mycket på er hemma, Kalle Anka, julmaten, julklappsöppning... här var det en helt vanlig dag. En dag i paradiset, dock. Åt pizza och tittade på filmen Marmaduke. Sjukt härlig rulle om talande hundar! ;)

Lördag 25 december 2010
Kl. 06.34 var det dags att gå upp! Hujedamig. Under den lilla granen låg många paket (trots att många delades ut veckan innan). Barnen var exalterade, jag mest trött. Paketutdelningen tog ca 1,5h. Barnen ville givetvis ha fler paket: "I didn't get what I wanted!" och skrek och grät. Bortskämda?! Pinsamt.


Fick själv vantar och halsduk från Adam, ramar från Samuel och Glee-skivan från Anna. Presentkort på Best Buy och Sephora, sockar, bok med bilder från Columbus och fina duschgrejer från min värdfamilj. Helen&Jill skivorna, mascaran, väskan och halsbandet kom från Sverige! <3 (Tackar även för boken och toppen farmor&farfar skickade och paketen från mormor&morfar - ni är bäst!)

Kjolen, linnet och den lila blusen fick jag av min värdmamma, t-shirten (perfekt minne) av hennes föräldrar och toppen till höger av värdens bästa Sandra! <3

Senare drog vi till stranden, åt hamburgare och solade. Annorlunda jul, helt klart!

"Julmaten". Skinka, kalkon, potatismos, coleslaw och rödbetor. Helt ok!

"Rolig" incident (not): Min värdmammas föräldrar hade en gammal vän på besök (Lori's pappas brors fru) och jag gick fram till bordet hon satt vid för att presentera mig själv. "Hi, I'm Jessica. Nice to meet you!", "I'm M*****. Your... let's see... great aunt." Jag nickar sakta och tittar frågande på min värdmamma. "Oh, this is not my daughter, I mean, she could be, but she's not. Jessica is our nanny.", "I'm sorry! You don't look old enough to take care of the kids.", "I know, she's lucky!" (skratt) Här sjunker jag ihop och börjar gå därifrån. "She didn't mean to offend you."

Jag vet. Hon menade inte att förolämpa mig, jag vet. Men jag blir så jäkla trött på att antas vara flera år yngre än vad jag egentligen är! Så.jävla.trött. Vem vill se ut som 15 när de har passerat 19-strecket? Ingen.

Efter maten la vi ett av de tre pussel som värdbarnen fick; jag, min värdpappa och Samuel. Älskar pussel!

Söndag 26 december 2010
Åkte med min värdmamma, hennes mamma och Samuel på en shoppingtur, var tänkt att jag skulle inhandla en iPod touch men det fick vänta några dagar. Massor med människor överallt, köer, ingenstans att äta. Allt tog längre tid än vi trott och vi kom tillbaka rätt sent på eftermiddagen, för sent för att åka till det museum som det var tänkt. Möttes av lite upprörda miner väl i huset igen. Oj! Haha.

På kvällen åt vi på restaurang. Mums!

En magiker uppträdde vid borden, han sa åt mig tänka på ett tal mellan 0-9999 som har någon speciell betydelse för mig. Han skrev ned något på ett kort, bad mig att berätta vilket tal jag valt och visade sedan kortet han skrivit på... och visst var det samma tal! Läskigt. Haha!

Måndag 27 december 2010 
På förmiddagen åkte vi mot ett Thomas Edison museum (det som vi hade tänkt åka till dagen innan) och fick där se alla hans uppfinningar. Jag var mäkta imponerad! Han var ju inblandad i det mesta... batteriet, glödlampan, filmkameran och grammofonen. Det roliga var ju att allt hände på just denna plats, laboratoriet som vi fick se var det laboratorium som han använde i slutet av 1800-talet/början på 1900-talet! Till och med hans gamla säng (som han sov i när han hade för mycket att göra för att lämna "jobbet") fanns på plats.

Edison och hans fru.

En del av labbet.

Han konstruerade till och med barnstolar!

Tillbaka i huset många timmar senare åt vi rester från juldagen, de tog ett julkort och vi åkte åter till flygplatsen. Tillbaka till kalla Columbus. Ångest! Efter sju dagar i 22 grader C är minusgrader och snö ingen höjdare. Jag vill flytta till Florida. Typ nu.

Det är lördag kväll, den 1 januari. Nytt år, nya möjligheter!

På onsdag bär det av mot Orlando, Florida och Disney World. Kommer bli fantastiskt.

Efter det väntar mer ångest och svåra val. För jag är inte särskilt glad. Jag trivs inte. Jag känner mig obekväm - efter nästan tre månader! Fel, fel, fel! Detta ska ju vara det bästa året i mitt liv och jag vill inte kämpa mig igenom varje dag.

Nu ska jag ta en dusch, titta på film och planera morgondagen.