» "I'd rather stay awake when I'm asleep..."

Det är tyst och lite kyligt. Drog nyss på varmaste pyjamasen och myser i sängen. Resten av huset sover lugnt, sedan länge. Ingen var på topp idag. Snön är jobbig att pulsa fram i och snålblåsten tränger ända in i märgen, nästan så att jag fryser fast jag är varm. Konstig känsla.

För att trösta mig själv har jag tittat på klänningar på Forever21. Oerhört fint och ohyggligt dyrt. Frakten och tullavgiften, alltså. Priset brukar sluta på det dubbla och då är de ju inte längre billigt... Det är det dock på Amazon. Beställde två DVDer från den amerikanska sidan i slutet av förra året, max två veckors väntan och tullfritt. Utmärkt. Känner mig himla fri med mitt Visa Kreditkort, mer vuxen. Som om hela världen flyttade en aning närmre mig.

På tal om hela världen  så är flyget till London, vandrarhemmet (PiccadillyBackpackers) och Kristina in Concert (KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA!! YAY!) är bokat och klart. Vi åker den 12 april och är hemma igen den 15. Obekväma tider, javisst. Kasst väder, troligtvis. Dyrt, näääeedååå. Billigt snarare. Toppen att ha något så fantastiskt att se fram emot!


Herrejessus vad fint det kommer bli. Fantastiskt på alla sätt och vis.


» "Med en gnutta flax..."



Jajamän, med en gnutta tur i dessa distra och deprimerande tider blir det en härlig storstad och en fantastisk konsert någongång i april. Jag har alltid hållit fast vid att man inte ska ta ut lyckan i förväg, men när jag tänker på nästa äventyr är det outhärdligt svårt! London må ha det tråkigaste vädret någonsin och för det mesta vågar man knappt kika på prislapparna, ändå betalar jag gladeligen för flyg, buss, konsert och hostel för att få ett par dagar bland de vackra accenterna och i de många affärerna. Fyra gånger under lika många år. Det är nog sjukligt.

Kristina in Concert (en konsertversion av Kristina från Duvemåla på engelska) spelades i New York i september och ska nu ta sig över atlanten och sättas upp i Royal Albert Hall. Enligt uppgift följer orginal-Kristina Helen Sjöholm med även denna gång. Jag kan helt enkelt inte missa musikalen jag velat se sedan fler år tillbaka - TVÅ gånger! Helsingfors 2012 är alldeles för långt fram i tiden... och då kommer det ju inte heller finnas någon Helen på scen.

En gnutta flax är vad som behövs de närmsta veckorna, för en gång skull är det inte pengarna som är problemet.

*Hoppar hysteriskt av lycka uttagen i förväg*


» Nothing lasts

Mitt allra sista jullov är slut och det är med vemod jag imorgon påbörjar min allra sista termin på da Vinci, Kattegatt. Mamma frågar mig vad jag vill ha för mat till den dagen jag tar studenten. Min baldejt om färgkordinationer till balen. Det pratas om hur snabbt vårterminen kommer gå. Jag vrider lite på mig och undrar, vart all tid tog vägen? Började vi inte gymnasiet precis? Ängslig inför framtiden är jag inte. Jag vet vad jag vill och hur jag ska få det att fungera bra, det är snarare avskeden som bekymrar mig. Jag har aldrig varit bra på avsked. Klassen. Lärarna. da Vinci som helhet. Trodde inte det var möjligt att trivas så bra i skolan som jag faktiskt gör...

Pessimisten i mig påpekar att "nothing lasts" och optimisten att "det finns så mycket mer att se!" Världen, tänker jag då och ler. Jag vill se världen. Men först USA som Au Pair. Något annat tänker jag inte ta!

Sandra Bullock fascinerad som jag lyckats bli i och med The Proposal och The Blind Side (har sett ytterligare fyra under lovet) tänkte jag nu slå på filmen Practical Magic. Därmed har jag inte öppnat Fysik B boken alls idag. Fy skäms! ;)

Nedstående video måste ges en chans. Helen Sjöholm är THE GREATEST.


» Filmmaraton

Lite mer än ett dygn har gått sedan jag senast skrev. I brist på ork till annat har jag låtit timmarna flyta förbi med ett så kallat filmmaraton. Jag har skrattat, gråtit, blundat, ojjat mig, grubblat och försökt förstå. Finns det familjer som är så givmilda att de - utan vidare - tar in en 17 årig kille från gatan och "adopterar" honom? Varför skulle man någonsin vilja döda en människa? Hur hanterar man frustrationen som en psykisk störning kan innebära? Vem kan man lita på?

   

The Blind Side (2009)
Den sanna historien om Michael Oher, en hemlös afro-amerikansk yngling från ett trasigt hem, som tas in av familjen Touhy, en välbärgad, vit familj, som hjälper honom att uppnå sin fulla potential.
Jag finner inte många ord att beskriva denna film med. Orden räcker helt enkelt inte till. Sandra Bullock gör sin livs insats som skådespelerska och jag blir rörd till tårar flera gånger om. Fantastisk. Underbart. Bästa filmen 2009, lätt.

The Lovely Bones (2009)
En ung flicka mördas och vakar över sin familj, och mördare, från himlen. Hon måste väga sitt behov av hämnd mot familjens behov av att läka sina emotionella sår.
Från samma regissör som gjorde Sagan om Ringen triologin. Det märks. Vackert, spännande och välspelat (Saoirse Ronan från Atonement är sjukt duktig!). Definitivt värd att se. (Om inte för handlingen så för de många stjärnorna - Rachel Weisz, Mark Wahlberg, Susan Sarandon och Stanley Tucci!)

Hope Floats (1998)
En kvinna kommer tillbaka till sin hemstad Smithville, Texas, med sin dotter efter en smärtsam skilsmässa och tvingas konfrontera männsikorna som bor där. 
Ett ganska ordinärt, men sött, romantiskt drama om att släppa taget och börja om på nytt. Aningens förutsägbart, men jag finner mig själv med att känna med alla karaktärer filmen igenom. Lite feel-good över det hela.

Phoebe in Wonderland (2008)
Phoebe är nio år och lider av OCD (Obsessive-compulsive disorder). Resten av handlingen här.
Fint drama om föräldrar som inte riktigt vet vad det ska ta sig till med äldsta dotterns psykiska problem. Vad är verklighet och vad är påhitt? Intresseväckande.

Rekommenderar alla!

Klockan är visserligen rätt mycket, och min pluggvecka börjar imorgon... men en film till hinner jag nog med. Brothers (Natalie Portman, Jake Gyllenhaal, Tobey Maguire) står på tur, riktigt bra ska den tydligen vara!


» It's difficult not to think

Början av 2010 kantas av lite vilsna funderingar. Det känns på många sätt som om jag sitter och väntar på att livet ska ta sin början. Passivt och apatiskt. Jag stampar och undrar frustrerat varför inget händer. Är jag fast? Tänk om jag aldrig kommer någonstans? Borde jag inte göra mer av vad jag har? Carpe diem, du vet. Fånga dagen. Gäller det alla dagar? I så fall blir det att leta efter det stora i det lilla, för jag blir trött bara av att tänka på att vara aktiv varje dag. Sen kommer jag ihåg att jag har många år på mig att leva fullt ut, resa jorden runt, träffa spännande människor, läsa hundratals böcker, fånga en fin människa och bilda familj.

6 månader och jag tar studenten.
12 och jag befinner mig förhoppningsvis i USA.
24 och jag pluggar på högskolan.
72 och jag jobbar på riktigt.
Ett par till och jag kanske bor utomlands.

Finns inga anledningar till panik.

Fram tills dess fördriver jag tiden med film, musik och fina vänner. J åkte hem idag, efter en tvådagars sleepover. Vi hade en trevlig nyårsafton med lillasyster L och lite bekanta, men mest har vi tagit det lugnt. Fenomenet film återkommer i historien: Lars And The Real Girl, Nim's Island, The English Patient samt Dances With Wolves. Alla är bra. Speciellt sistnämda. Dansa med vargar är tre timmar ren filmmagi (och en hel del urgulliga scener med Kevin Costner och Mary McDonell). En klassiker.


Jag, L och J på nyårsafton.

Spejade runt på SFs hemsida och ser något oerhört fram emot följande filmer:

The Lovely Bones (Mark Wahlberg, Rachel Weisz)
Nine (Kate Hudson, Nicole Kidman)
The Road (Viggo Mortensen, Charlize Theron)
It's Complicated (MERYL STREEP!, Alec Baldwin)
The Blind Side (Sandra Bullock)
Brothers (Jake Gyllenhaal, Natalie Portman)
Alice In Wonderland (Johnny Depp, Helena Bonham Carter)
Valentine's Day (Jennifer Garner, Julia Roberts MFL!)

Tror jag börjar med The Blind Side och fortsätter med The Lovely Bones... borde jag ju hinna idag. I natt. Det finns nog inget annat så effektivt sätt att fördriva tiden på. Inget så fantastiskt underhållande i alla fall.

Renoveringen av vårt föråldrade hus har äntligen tagit sin början och jag stirrar förtjust på de speglar som ska upp på mina gaderober. Skolan börjar om 1 & ½ vecka och jag kan sanningsenligt le åt samma faktum, jag gillar ju skolan. Jag vet att jag borde plugga. Tvätta. Stryka. Städa. Träna. Sluta äta godis. Men det får vänta en stund till...


» Liiiten sammanfattning av 2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag var i New York!

2. Höll du några av dina nyårslöften?

För länge sedan för att komma ihåg… haha. Så, antagligen inte.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Danmark, Tyskland, USA, England.

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Mod.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?

26 juni - BAO på Sofiero.
6 augusti - NY's siluett från ett bussfönster. Magiskt!

8. Vad var din största framgång 2009?

VG:t I Kemi B. Fy fan säger jag bara.

9.
Största misstaget?
Pluggade för lite.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Uh-hm, men det vill jag helst glömma. Urk!

11. Bästa köpet?
Minidatorn, no doubt (betalade 1/3 själv).

12. Vad spenderade du mest pengar på?
New York resan. Värd vartenda öre. Eller cent kanske.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Neeeew Yoooork. <3

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Bad Romance – Lady Gaga. Jäklar vad jag missbrukat den låten.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
De två-tre sista månaderna var inte direkt några höjdare, men helheten var positivare än 2008.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Övningskört.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit onyttigt.

18. Hur tillbringar du julen?
Familj + släkt.

19. Hur många one night stands?
Inga.

20. Favoritprogram på TV?
GLEE!

21. Bästa boken du läste i år?
Breaking Dawn.

22. Största musikaliska upptäckten?
Toby Keith.

24. Något du önskade dig och fick?
Minidatorn.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Se Gunilla Backman live (igen).

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Åt god mat och öppnade lite paket. Hade tråkigt.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer pengar…?

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Normal. Definitivt blivit bättre.

29. Vad fick dig att må bra?
M.
Och musik.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Taylor Lautner.

31. Vem saknade du?
-

32. De bästa nya människorna du träffade?
All of the Americans! (T.ex. tjejen i kön till TKTS som pratade med mig & S som om vi känt varandra sedan tidigare och alla de som pekade oss åt rätt håll när vi förvirrat spejade efter vad kartan visade...)