» seems like forever

Måtte det hända något nästa vecka, verkligen hända något alltså. Allt och alla gör mig irriterad, arg och frustrerad. Att vara ledig 24/7 är inte optimalt. Alls. Kan man inte slappna av så kan man inte njuta. En bidragande faktor är givetvis den att det inte finns något jag kan göra för att snabba på processen... jag har skrivit ett nytt - sjukt mycket bättre - brev, spelat in en ny - roligare - video, men vad som står i vägen för mig är min ålder och hur länge jag har haft körkort (5,5 månader), det enda jag inte kan ändra. (Kan öppna upp mig för mer än tre barn också, men då jag inte direkt har den erfarenheten så känns det inte rätt.) Au Pair in America läser för närvarande min ansökan.

ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! (Frusterat grymtande)

Köper färg till mitt rum imorgon (om pappa inte bestämt sig för att ta dö på mig innan dess), åker med Jenny ut till landet (som om vi inte umgåtts fyra dygn i sträck redan, haha) och stannar till måndag/tisdag. Ensam hemma mellan onsdag och torsdagen veckan efter = renovering.

Kanske man ska göra någon nytta, ensam en fredagskväll?

Strykbrädan lockar oerhört.


» if i can make it here, i can make it anywhere

Bara för att detta stämmer så jävla bra:

New York, concrete jungle where dreams are made of
There’s nothing you can’t do
Now you’re in New York
These streets will make you feel brand new
Big lights will inspire you
Hear it for New York, New York, New York




Jag saknar New York.

» it's about time to make some changes

Gymnasiet är slut för min del, för alltid. På något plan har det tagit mig hela sommaren att inse denna fakta. Hade under natten till idag en bisarr dröm som på något sätt kramade om mig, skickade iväg mig, vinkade och försvann. Knöt ihop påsen och la den i baksätet. Avlägset, men aldrig glömt. Ett fint minne.

De senaste veckorna har jag önskat förändring. Någonting som symboliserar att jag gått vidare. Håret blev därmed mörkt, brunt skulle man väl kunna säga. Nästa vecka böjar renoveringen av mitt rum. Det ska målas om, nytt golv ska läggas och garderoben ska byggas om. Kommer bli toppen!

Tur att man har något att göra under tiden man väntar. Denna eviga väntan.

Förövrigt lyssnar jag på dessa låtar jämt och ständigt (trots att de inte faller självklart i min musiksmak):




» too long ago

Det var ett tag sedan nu. Skrämmande länge sedan. "Skandal!", var det ord vi gemensamt kom överrens om. Väl samlade i S uterum pratade vi i mer än fem timmar, om allt och ingenting, åt god pastasallad och planerade inför kommande träffar. Inte alls välorganiserat, men underbart trevligt - kvällen hade inte kunnat bli mycket bättre! Till sist knäpptes bilden nedan. Ja, jag är den brunhåriga (och trivs alldeles ypperligt i det)!  


Jag och P (bredvid mig) har känt varandra sedan dagis, jag och S (längst t.v) sedan lekis/fritids och jag och S (2:a från v) sedan åk7. Vi är väl egentligen så olika man kan bli, men nya åsikter och tankar är alltid uppfriskande och jag skulle inte förändra något för hela världen. Olika barn leka bäst! Vi är bäst!


» what a feeling

Jag börjar bli frustrerad. Otålig. Orolig. Irriterad. Arg. Ledsen. Situationen känns hopplöst. Trots att jag varit klar med ansökan till SI i en vecka har jag inte fått något klartecken angående intervju. Cultural Care levererar ingenting. Den nya video jag filmat går inte att redigera i WMM. Jag sitter mest och gör ingenting, dag ut och dag in. Lätt depression? Kanske. Jag har satt ett datum - har jag inte hittat en familj innan sista september så loggar jag in på EasyAuPair igen och letar efter en familj i London. Som sista utväg passar staden fint. Och de verkar ju i alla fall vilja ha mig!

Mitt botmedel mot dåligt humör?
GLEE! Kristin Chenoweth och Heather Morris är för söta. Och sömn. Bara en timma till.

Brittany:
"I'm pretty sure my cat's been reading my diary."
"Did you know dolphins are just gay sharks?"

HAHA! T-shirt material.


» Don't bring around a cloud to rain on my parade

The Broadway geek in me can't stop squealing while listening to the song "Don't Rain on my Parade" from the musical "Funny Girl" in which Barbara Streisand (a true classic!) played Fanny Brice.

Jupp, den där meningen lät bättre på engelska. Översätt nu inte ordet "squealing" med "skrika" (likt google) då jag menar: "IIIIIiiiiiiiiiiiii!", du vet... när man tycker något är så sjukt bra att man inte vet vad man ska ta vägen och man inte kan sluta le sådär urfånigt som man aldrig gör annars. Okej? Bra. För här kommer three versions of heaven.


3. Orginalet. Barbara Streisand, Funny Girl, 1968.


2. Idina Menzel hedrar orginalet och gör en liknande version, 2008.


1. Lea Michele, Tony Awards (teaterns Oscar/Acadamy Awards), 2010.

Om du inte har tid med alla tre, snälla titta på sista (Leas version)! En version så full av känsla och obeskrivlig intensitet att jag först inte visste om jag älskade eller hatade den... landade på älskar och kan inte få nog. Lea Michele (från Glee, förstås!) is the next big thing in showbiz - I'm telling you!

(Den ursöta killen med det stolta leendet? Jonathan Groff, grym röst, duktig skådis. Gay. Tyvärr... Hmpf!)


» Junkie - Vem? Jag? Näääh... eller jo, kanske.

Jag ger min chokladkaka till min bror och mamma undrar om jag är sjuk.
"Sockerberoende", rättar jag henne. "Något jag måste få bukt med. NU!"

Faktum är att socker (och Glee) är det enda jag tänker på dag ut och dag in nu för tiden. Det spelar ingen roll om jag håller mig sysselsatt, för det finns alltid där. Suget. Ett glas läsk hade suttit fint. Varför inte en hel liter? Saft. En stor godispåse. Eller kanske en liten, bara det är smågodis. Choklad. Chips. Glass! Massor av ketchup på maten! Vitt bröd. Kakor. GE MIG!

Gift. Gift. Gift. Som droger. Alkohol. Tobak. Ett beroende. Inget du behöver, inget din kropp behöver.

I genomsnitt i Sverige äter vi ungefär 45 kg vitt raffinerat socker per person och år. Motsvarande siffra för det socker vi dricker i form av saft och läsk är drygt 90 liter per person och år.
Det vita raffinerade sockret är en kemiskt ren produkt där de vitaminer, mineraler, spårämnen, antioxidanter, fibrer och vatten som finns naturligt i sockerbetan och sockerröret har tagits bort. Raffinerat socker innehåller inga näringsämnen utan består av s k tomma kalorier som ger energi men ingen näring. En hög sockerkonsumtion under lång tid kan medföra att vi blir undernärda, eller i alla fall felnärda eftersom kroppen dräneras på viktiga näringsämnen. Källa.

Det finns helt enkelt inte en enda anledning till att äta socker, mer än för att det är gott. Och nog finns det väl annat som är gott? Något? Något överhuvudtaget? Hjälp? Tur för mig att jag varken tar droger, dricker alkohol eller röker... med min urusla självdiciplin (tro inte annat än att jag tänkt sluta äta socker tidigare, som så måga andra) skulle jag trillat av pinn för länge sedan om så vore fallet.

Sockerfri vecka väntar. Två och suget är borta. En dag i taget.


Onödigt och osmakligt, right?

... hjälp!


» Amanda Jenssen, Tullkammarkajen, Halmstad

Söndag kväll stod Amanda Jenssen på scen i Halmstad, under den årliga Marinfestivalen. Jag kan inte ärligt säga att jag är ett stort fan, men hon var riktigt duktig! Nedan följer fyra av de många bilder jag tog från en plats långt fram (borde inte glömt mitt teleobjektiv, men jovisst, är det inte minneskortet så måste det givietvis vara något annat...).