» OFF TO BERLIN!

Veckan är över för min del. Det blev en misslyckad och en lyckad körlektion, fyra av fyra lyckade redovisningar (min engelska är "flawless" *yay* - tur att man är bra på NÅGOT!), mor min tog hand och pengaväxlingen och packningen är så gott som klar. Kamera och mobil laddas och godis är inköpt - jag ska nog klara de där åtta timmarna i buss alldeles galant (minidatorn åker ju med!).

Kl. 07.45 imorgon, torsdag, går bussen mot BERLIN! *lycklig*

Tillsammans med Jenny har jag en hel del inplanerat, prioriterat är Brandenburger Tor och New Yorker. Jag ÄLSKAR storstäder!


» "There are no sheets, Alice!"

Jag blir så arg på mig själv. Och trött.

Jag sitter med Matte D boken framför mig och tittar stumt på en trigonometrisk ekvation som är relativt enkel. Eller borde vara. Om man kan trigonometri, vill säga. Jag bläddrar förstrött i boken, men hittar ingen uppgift som jag kan jämföra med. Visst har jag gjort en sådan innan? Kanske gick det av bara farten och jag lärde mig aldrig tillvägagångsättet. Ja, så måste det vara. För jag förstår ingenting. Obegripligt. Det spelar ingen roll hur många gånger det berättas för mig, när jag sitter själv är bladen i boken ändå oskarpa.

På detta väntar också fyra redovisningar och två körlektioner innan klassen far till Berlin på torsdag. Alltså ska det även packas och växlas pengar. Dagar som dessa är sådana jag önskar att jag aldrig valde naturvetenskap... men då hade jag nog aldrig träffat Jenny. Jenny är en av mina allra finaste vänner och någon jag inte skulle klara mig utan. Så det får väl vara. Livet kan ju inte alltid vara på topp, och det finns dem som har det värre.

Jag tröstar mig med soliga avsnitt av The L Word, en av mina absoluta favoritserier sedan länge. Likt huvudkaraktärerna skulle jag vilja bo i varma Kalifornien; fika hela förmiddagen, skriva böcker hela eftermiddagen och festa hela natten med en grupp nära vänner... Vilken dröm! Sverige är kallt, grått och trist. Jag vantrivs och är redo för annat. Nya utmaningar. Nya människor.

Om åtta månader är helvetet slut. Må det gå fort.


» Just a city boy, born and raised in south Detroit

Om jag fick lägga in ett gott ord för en enda TV-serie skulle det vara den om ett par musikaliska ungdomar på ett High School någonstans i USA. De som var dag får muggar med sockerdrypande dricka över sig och blir kallade för töntar. De som trots allt vågar stå upp för vad de älskar att göra - sjunga och dansa. Här finns också de populära fotbollsspelarna och the cheerios, lärare som endast vill gott samt lärare som trycker ner eleverna till den grad att de saknar självförtroende...

Jag menar förstås underbart fina, nya, GLEE.



The Glee Club är skolans kör/showgrupp och allt annat än populär. De börjar med endast fem medlemmar men lyckas värva ännu ett par elever - mot alla odds - tillsammans med sin entusiastiske lärare. Varje avsnitt  innehåller en/flera musikaliska nummer, min absoluta favorit finns till beskådande via länken nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=PfNwO9HNqh4 

TV4 12 NOVEMBER KL. 21.00.

GLÖM. EJ.
(Jag som har sett de åtta första vet vad jag pratar om...)