» minnen och framtidsplaner

Otroligt tråkiga och intensiva dagar som dessa (grupparbeten + tentor upp till öronen) är det svårt att inte längta bort. Långt bort. Kikar igenom min resemånad i USA, glädjer mig över att den är så väldokumenterad, och inser att 2,5 år har gått makalöst fort. Jag kommer ihåg hur skraj jag var dagen innan jag lämnade min värdfamilj, hur surrealistiskt det kändes när jag på en tom gata i Hollywood fick erbjudandet om att "följa med på en frukost" av en medelålders man i stor svart bil, hur arg jag blev på alla busvisslingar och äckliga kommentarer i Houston, hur gråtfärdig jag blev när jag fick för mig att det var omöjligt att hitta ut ur New Orleans, hur enkelt och avslappnat det var i Miami och hur underbart fritt det kändes i New York. Tänka sig att det kan kännas så fint att vara en i mängden, oviktig, ignorerad. Lycka. I San Francisco, Seattle, Washington D.C och Chicago var känslan ungefär densamma. Trots allt som hände under resan är det för alla tider den som kommer betyda mest. Lärdomarna var ovärderliga. Det är också enda gången jag varit riktigt stolt över mig själv... hade du känt mig i verkligheten skulle jag nog vara den sista du gissade på som gjort en sådan resa. Fegis, som skrivet. Men med mycket jävlar anamma. 
 
I augusti väntar resan tillbaka till staterna och det kommer bli fantastiskt. Bättre än ovan nämnda. Roligare. Inte så ensamt. Längtar särskilt till Sedona (utanför Phoenix) och Yosemite National Park. Innan dess blir det även Sardinien. Underbara Italien. 
 
MEN. Mycket vill ha mer, förstås. Jag har sett alla avsnitt av SHERLOCK x2, eller kanske x3 (vem vet? serien har lyckats bli allt jag tänkt på de senaste veckorna), och vill till LONDON. Typ NU. Femte gången gillt kanske jag till och med har vädret på min sida? (tyvärr ovanligt) Den som lever får se.
 
Är tröttis och ska hoppa i säng. Redan. Heldag i skolan + gymmet imorgon. När tar det slut?
Ha det!

» Man skulle ju kunna tro att 21st var många nog

"Ja, sä karlar, dä ä mitt liv dä sä." (Söderkåkar, 1970) Monica Z's Malin var tokig i män; något som mest gav henne problem. Jag gillar tv-serier. Ett oftast okomplicerat nöje. (Men det kan också gå till så här!) För närvarande följer jag serierna nedan:
  • American Horror Story: Coven
  • Bron|Broen
  • Defiance
  • Downton Abbey
  • Game of Thrones
  • Grey's Anatomy
  • Lost Girl
  • Nashville
  • Nurse Jackie
  • Once Upon a Time
  • Once Upon a Time in Wonderland
  • Orange is the New Black
  • Orphan Black
  • Revenge
  • Rizzoli & Isles
  • Scandal
  • Suits
  • The Fosters
  • The Good Wife
  • Trophy Wife
  • Wentworth
Bäst (utifrån senaste avsnitten): Bron|Broen, Orange is the New Black, Scandal.
Mest besviken på: Game of Thrones (S3E10 var uselt!), Once Upon a Time. 
Favoritkaraktär: Anna (Downton Abbey), Bo (Lost Girl), Regina (OUaT), Mellie (Scandal).
Älskar att hata: Walder Frey (GoT), Victoria (Revenge), Will (TGW).
 
Önskar att: Sarah Paulson och Jessica Lange får än mer scener ihop i AHS. | Martin knäcker Sagas kod i Bron. | Anna och Bates blir varse om att de inte blir yngre och börjar fundera på småknoddar i Downton Abbey. | Lady Stoneheart visst är en karaktär i s4 av Game of Thrones. | Bo och Lauren inser att de är ämnade för varandra och inget annat existerar i Lost Girl. | Emma klipper alla band med Hook och Neal i OUaT. | Laura Prepon inte alls fasas ut i s2 av OitNB. | Mellie for president! i Scandal. | Alicia och Will är ett för evigt avslutat kapitel.
 
Så där ja. Up to date med alla... kanske dags för tv-serie nr 22? Funderar på Boardwalk Empire, Sean Saves the World, Veep, Switched at Birth eller The Walking Dead. Hur ska man kunna välja?

» Så då gick det kanske lite sämre?

De senaste sju veckorna har söndag varit den dag jag längtat till. Tänka sig att en tv-serie (+ mysfaktorn det blir när vi tänder kaminen och hoppar ner i vår gigantiska soffa) kan förgylla en annars ganska trist dag. Jag såg aldrig säsong 1 när den visades på tv (kan inte ens komma ihåg att jag hört talas om den), men när mor min bänkade sig för avsnitt 1 i Bron 2 och jag behövde något att skingra tankarna från praktiken kändes det helt rätt. Sedan dess har det mesta varit Saga Norén och fina Sofia Helin. 
 
Jag känner igen en hel del av Sagas karakteristiska egenskaper i min f.d. värdpojke C (då 10 år), han har likt Saga Aspergers syndrom. Allra tydligast blir det när någon skämtar eller använder ett ironiskt tonfall och personen med AS missförstår. Rent socialt blir detta ofta ett stort problem. Saga spenderar all tid på jobbet. C hade (har inte träffat honom på länge) få vänner. C var dock otroligt kärleksfull mot dem han litade på; jag fick många kramar och fina ord. Saga är "en känslokall robot" och totalt oslipad (en person med AS kan LÄRA sig vad som är socialt okej). Jag tänker mig att det beror på hennes uppväxt med psyksjuka föräldrar och en syster som tog sitt eget liv; att hon byggt en mur omkring sig? Kanske. Håller tummarna för att Martin på något sätt ska kunna bryta igenom. Konfrontera. Få henne att berätta allt.
 
Samtalet med Jakobs mamma (svärmodern) var extra jobbigt att kolla på. När hon frågande säger "Vad då förälskad? Jag är ju hans flickvän." blev jag mest bara ledsen. Stackars Jakob (fast han måste ju vara dum, "du är redan bra på relationer" sa han till henne för ett par avsnitt sedan... suck!). Stackars Saga. Skynda Martin!
 
 

» i left my head and my heart on the dancefloor

Jag säger det bara en gång (får väl se hur länge jag håller det löftet...): GLEE ÄR HELT FANTASTISKT JÄKLAR UNDERBART!! Wow! När man inte trodde saker och ting kunde bli bättre så sjunger de... 



Rachel (Lea) & Sunshine (Charice) - Telephone (Lady Gaga)


"SWAYING IN BACKGROUND CAN BE FUN!"


Rickey.org @ Yahoo! Video

Empire state of Mind (Jay Z ft. Alicia Keys)

"Let's show them how down we are!"

Rickey.org @ Yahoo! Video

Nästa vecka är det Britney Spears tema, promon är att dö för! Helt seriöst.

» wow, i'm impressed

Jag som alltid tittat mycket på TV (och speciellt sjukhusserier som ER, Scrubs och Grey's Anatomy) förstår inte hur jag kunnat missa den briljanta (ja, exakt  bra) serien Nurse Jackie. Det var Lea Micheles (Glee) förlust mot Edie Falco under årets Emmy-gala som fick mig att reagera, först av besvikelse - förstås. Men så hamnade vi framför ett avsnitt en kväll, jag och Jenny, och var genast övertygade om att hon förtjänade den där Emmystatyetten... Edie Falco alltså. Du kanske kommer ihåg henne från The Sopranos? Nä, inte jag heller. 

A drug-addicted nurse struggles to find a balance between the demands of her frenetic job at a New York City hospital and an array of personal dramas. Imdb.


Nurse Jackie är fräck och full av svart humor, intressanta karaktärer (Jackie själv är sjuksköterska, pillerberoende och har en familj och en älskare - båda fullständigt ovetande om varandras existens) och en fantastisk storyline. Jag har sett de första tio avsnitten idag (finns två säsonger än så länge, 12 avsnitt i varje) och har inga avsikter att sluta inom en snar framtid...