» minnen och framtidsplaner

Otroligt tråkiga och intensiva dagar som dessa (grupparbeten + tentor upp till öronen) är det svårt att inte längta bort. Långt bort. Kikar igenom min resemånad i USA, glädjer mig över att den är så väldokumenterad, och inser att 2,5 år har gått makalöst fort. Jag kommer ihåg hur skraj jag var dagen innan jag lämnade min värdfamilj, hur surrealistiskt det kändes när jag på en tom gata i Hollywood fick erbjudandet om att "följa med på en frukost" av en medelålders man i stor svart bil, hur arg jag blev på alla busvisslingar och äckliga kommentarer i Houston, hur gråtfärdig jag blev när jag fick för mig att det var omöjligt att hitta ut ur New Orleans, hur enkelt och avslappnat det var i Miami och hur underbart fritt det kändes i New York. Tänka sig att det kan kännas så fint att vara en i mängden, oviktig, ignorerad. Lycka. I San Francisco, Seattle, Washington D.C och Chicago var känslan ungefär densamma. Trots allt som hände under resan är det för alla tider den som kommer betyda mest. Lärdomarna var ovärderliga. Det är också enda gången jag varit riktigt stolt över mig själv... hade du känt mig i verkligheten skulle jag nog vara den sista du gissade på som gjort en sådan resa. Fegis, som skrivet. Men med mycket jävlar anamma. 
 
I augusti väntar resan tillbaka till staterna och det kommer bli fantastiskt. Bättre än ovan nämnda. Roligare. Inte så ensamt. Längtar särskilt till Sedona (utanför Phoenix) och Yosemite National Park. Innan dess blir det även Sardinien. Underbara Italien. 
 
MEN. Mycket vill ha mer, förstås. Jag har sett alla avsnitt av SHERLOCK x2, eller kanske x3 (vem vet? serien har lyckats bli allt jag tänkt på de senaste veckorna), och vill till LONDON. Typ NU. Femte gången gillt kanske jag till och med har vädret på min sida? (tyvärr ovanligt) Den som lever får se.
 
Är tröttis och ska hoppa i säng. Redan. Heldag i skolan + gymmet imorgon. När tar det slut?
Ha det!

» everytime i close my eyes, it's like a dark paradise

Nu! Nu kan jag pusta ut. Sista kursen i termin fyra är avklarad. Och det gick bra! Tänka sig att jag kunde sitta där inför halva klassen och svara på frågor under en opponering, utan noga förberedelser och darr på rösten. Ett mirakel nästan. Ett annat att jag lyckats pallra mig upp tills sjukhuset för att be om ett jobb i sommar - och fick det! Väntar med spänning, och nervositet, på allt jag kommer lära mig. Att sitta i ett klassrum och plugga Vetenskaplig teori och metod ger ingenting i jämförelse.
 
Utöver skolarbete och jobbletande har jag lyckats spendera alldeles för mycket pengar. Då vi slutat med julklappar (förutom lite pengar till ungdomarna) fick jag för mig att jag var tvungen att köpa en hel massa till mig själv. Så det gjorde jag. 
 
 
Linne, filmerna: The Hunger Games, RED, Gökboet, The Librarian III, The Blinde Side, Monica Z, och The Heat, blandat från bodystore.com (quinoapuffar får stort +), bikini (som fick mig att se ännu blekare ut, haha!), iPad Mini, Puma trainers till gymmet, locktång, Lana Del Rey dubbel CD och reseguide + karta över Californien, Arizona och Nevada till resan i augusti. Vem sa att prylar inte gör dig lycklig? 
 
Mer lycka: För en veckan sedan satt jag och spanade på resor runt april-maj och föll för Malta och Sardinien. I samma stund kom far min ner för trappan och jag berättade. Det första han sa var "Alghero? En resa dit har jag också funderat på!" Nästa dag var fyra flygbiljetter bokade och i vår bär det av till vackra Sardinien. Helt gratis. 
 
Det går bra nu. (Fast så där ska man ju aldrig skriva. Tar tillbaka det.)

» Højerup, Danmark

5 oktober 2013. Højerups gamla kyrka (andra bilden) byggdes år 1250. 1928 rasade hälften av byggnaden ner i vattnet då kusten år för år dragits innåt landet för att lämna plats åt än mer vatten. Naturen är bra mäktig.

 

» what a night

Det är oerhört synd att det är så inihelsikes jobbigt att köra bil i sex timmar för att nå Stockholm, och för att SJ tar så mycket betalt att det faktiskt lönar sig pengamässigt att sätta sig i den där jäkla bilen. Hur är det rätt någonstans?

Men kul hade vi!

Efter att vi landat i Sollentuna hos en gästvänlig familj bar det av mot Åkersberga och Ullna golfklubb. Där väntade en (salt) italiensk (?) buffé och prisutdelning till de som faktiskt pallat sig ut på golfbanan i det dassiga vädret under dagen. Runt 18:00 snåret drog vi oss mot Golfhallen. En stor scen och ett fåtal sittplatser (150!) gjorde showen lite mer intim och vi älskade varje sekund. Fantastiskt bra. Gå och se...

LADIES NIGHT!





... uppmanade de oss att skrika på gubbarna hemma!

Andra dagen tog vi bussen och tunnelbanan in till Stockholm. Det blev en biofilm (pga det åter igen inte allt för roliga vädret) - "New York - I love you" med bland annat Orlando Bloom, Christina Ricci, Natalie Portman och Andy Garcia (så.många.kända.ansikten!wow). Vacker.

Under kvällen lektes det hejvilt med två underbart söta pojkar (T, 2½ år och L, 6 månader). Helst hade jag tagit med dem hem...

Idag ytterligare sex timmar i bil. Usch. Så less nu. 


» Stockholm, dag 3

Sista dagen i huvudstaden är sedan många timmar avslutad och trots en hel del dispyter och sura miner slutade den rätt bra. Om inte annat, så hade vi i alla fall tur med vädret.

Höjdpunkten:
Vi sitter till bords på Scandics egen restaurang, mamma beställde en cointreau och pappa en whisky. En stund senare har pappa fått sin, men mamma väntar. Hon frågar servitrisen som genast tar tag i pappas glas och säger:
"Åh, var det du som skulle ha cointreau?"
Pappa (som redan smakat): "Nej, nej, nej, denna har hamnat rätt."
S: "Men detta är cointreau."
P: "Nej, whisky."
S: "Cointreau."
P: "Nej..."
S: "Jo!" Och visst var det! Den orangea färgen berodde på ett annorlunda märke. Typ. Alla brast ut i skratt, inklusive servitrisen, och brorsan tyckte det var så pinsamt att han ville sjunka genom golvet. Till och med jag, som inte dricker alkohol, kan skilja på cointreau och whisky! HAHAHA! Maten på min tallrik var Quesadilla med BBQ marinerad kyckling - underbart gott!

Under dagen var vi inne i Skattkammaren och Livrustkammaren, på slottet. Historia är fascinerande och Drottning Kristina är min stora favorit (efter att jag sett Greta Garbos magnifika tolkning i filmen med samma namn), den lilla ljusrosa klänningen nedan var hennes under uppväxtåren. Shoppade även tre par skor och en tröja. Gratis är gooooooott! ;-)











I morgon far vi tillbaka till västkusten. Hmpf.


» Stockholm, dag 2

Det har hänt ett par gånger förut, men aldrig vid ett tillfälle likt detta... Väl inne i centrum idag morse plockade jag upp min systemkamera ur väskan, och finner att luckan till minneskortets plats är öppen... det slår mig snabbt - minneskortet sitter i DATORN! Vi som var på väg till Skansen och Gröna Lund! Inte mycket att göra något åt och bilderna nedan är således knäppta med en mobilkamera.








Efter Skansen blev det Gröna Lund. Löjligt mycket folk! Hann med sex åkturer (varav två var värre än något på Liseberg!) och en kort måltid på fyra timmar, var sedan så mör (efter ett stopp på en Thairestaurang) att det bar av direkt till hotellet och in i duschen.

Morgondagen bjuder på museum (Vasa och Livrustkammaren, troligtvis) samt shopping. Äntligen!

Imorgon blir det mu


» Stockholm, dag 1 (bilder)

Sex timmar i bil är mäktigt, men med en bra bok (Tess of the d'Urbervilles av Thomas Hardy) och en hel massa Glee-avsnitt gick det relativt snabbt i alla fall. Physical med Sue och Olivia (Newton-John) HÄR! Mer fantastiskt kul blir det ju faktiskt inte!


Vi bor på Scandic Alvik en bit utanför stan (10 minuter med the tube). Givetvis i de enklaste rummen, men om man jämför med de hostel jag bott på under mina senaste resor är detta paradiset! TV, gratis internet, flått badrum, välstädat, nytt... me likey!


Jag: *Entusiastiskt och riktigt nördigt* "MAMMA, MAMMA! Kolla! Wow!" *Pekar mot stadsteatern*
Mamma: *Förvirrad* "Vem i hela friden...?"
Jag: *Sur* "Helen, ser du väl! Helen Sjöholm!"
Mamma: *Förvånad* "Åh herregud...! Hon var då välsminkad!"

JAG VILL SE ANIARA!! OCH SIMON OCH EKARNA!! Fint att missa allt...


Kvällsmat på hotellets restaurang. Ingen ville vara med på bild. Utom jag! xD


Min fantastiskt goda sotade lax med friterade klyftpotatis.


Vi lever och mår bra. Imorgon blir det troligtvis båtturer, Skansen, Skansen Akvariet och Gröna Lund - planer får läggas om enligt vädret skiftningar. Än så länge har inte en krona försvunnit från egen plånbok... soft!


» Stockholm awaits!

Efter ett par varma mackor på vår inbyggda altan pratades det gamla tunnelbanor, höga byggnader och stora frukostbufféer - nästa måndag bär det nämligen av mot Stockholm (mitt under Pride!). Tidig morgon sätter vi oss i bilen och far mot det Scandic Hotell vi ska tillbringa tre nätter på. Dagtid blir det shopping, restaurangbesök, Skansen, Gröna Lund, något museum... Allmänt mys. Mamma och pappa har inte varit i Stockholm på 20 år, bror min har aldrig satt sin fot där och jag fem gånger på knappt tre år. Så det mesta är upp till mig, du bestämmer, säger pappa. Jo, man tackar!

Men först ska vi till Östra Stranden, där farmor och farfar har en fin gul stuga med vita knutar. Friggebod. Grillning. Boccia (botcha skrev jag först. Fail!). Minigolf. Det luktar, nej - osar, svenskt... Så kan det va.




» Camping: Skäralid, middle of nowhere in Skåne

Mellan den 9:de och 14:de juli var det som tidigare nämnt tänkt att jag och bästa kompis Jenny skulle ställa upp min morbrors husvagn på Röstånga Camping mitt i Skåne. Väl där får vi vända i dörren med snopna ansikten då de omöjligt kunde ta emot oss på grund av vår ringa ålder. Varje gång vi tillåtit ungdomar att stanna över här ensamma har vi blivit uppringda mitt i natten av oroliga och rädda tjejer. Jo men tjena, vi har kommit för att ta det lugnt. Inga killar, ingen dricka. Vi röker inte, tycker inte om att festa, VI VAR FÖR FAN I EMMABODA FÖRRA ÅRET FÖR ATT GÅ I VILHELM MOBERGS FOTSPÅR - *****! Men nej, det var bara att köra vidare.

5 km senare svänger vi in till en annan camping, väsentligt mindre, tråkigare, tommare... Men blir accepterade, och välkomnade. Välj en plats och kom och betala i morgon. Avslappnat. Ni sänker medelålderna med 50 år. Jovisst, lugnt var det i alla fall.

Vi går på upptäcksfärd, får se hela Söderåsens Nationalpark, far till Helsingborg och Lund. Myser framför Glee, Julie and Julia och somnar framför Rhinstone. Läser tidningar och böcker. Heja på varenda svensk, tysk och dansk vi möter ute i skogen. Badar i pool och sjö. Bränner ryggen. Kastar frisbee. Köper en fläkt då husvagnen blir för varm och kvav för att vistas i (ca 35 grader). I det stora hela hade vi det rätt bra. Trots det är det alltid skönt att komma hem!

Varning för många bilder nedan!

Jenny framför vår, uhm... silvriga husvagn. Men stor var den minsann! (För att vara husvagn, alltså...)


"Servicehuset", samlingsrum, kök, dusch osv. Fräscht som tusan!


På promenad runt en sjö i Söderåsens Nationalpark.


En finurlig and fastnade på bild under samma promenad.


Vi bodde i Skäralid, mitt i mellan Röstånga (UHRK!) och Ljungbyhed.


Campingen. Halvfullt och en urdålig bild, vad man inte kan se är stenväggarna, resterna av ett stenbrott.


Besöksmål nummer ett i Söderåsens Nationalpark, Kopparhatten!


Jenny framför den fantastiska utsikten.


Kopparhatten. 90 meter djup dal.


Promenadstråk i Söderåsens Nationalpark. Var svalt och skönt under träden och nära vattnet.


Close-up. Kan tyvärr ingenting om blommor.


Jenny i Helsingborg en söndag. Mys!


Jag i samma gunga, stol... eller vad det nu var. Omöjlig att sitta i, i alla fall.


Vår lilla Mazda 323; utan AC, radio och styrservo. Parkera med den du! Me likes it anyway. Tack morfar!


I 35 gradig värme är man tvungen att bada. I denna sjö blev det en gång!


Invid en liten stig i närheten hittade vi minigrodor som jag genast förälskade mig i. Så. Söta.


Till Tomelilla bar det av under tisdagen. Hasse & Tage museet stod på the-to-do list! Lilla byggnaden till vänster.


Jenny bakom den godaste Thaimaten vi någonsin smakat. Underbar! (Befann oss här i Lund.)


Jenny städar husvagnen. Sopa får man göra varje dag, blir lätt skitigt!


Andra utsiktsplatsen: Hjortsprånget. Sjukt högt. Här hade vi ca tre timmars vandring framför oss...


Otroligt vacker skog att promenera (motionera) i. Upp-och-ner, ner-och-upp. Syns dock inte här.


Liagården. Rastplats. Hus som alltid står öppet för vandrare.


Jenny dricker friskt vatten ur Rårödpågens källa. Lite småhäftigt sådär. Iskallt och underbart gott!


» Röstånga, here we come!

Från och med imorgon, och fem dagar framåt, kommer jag och min ständiga kompanjon Jenny parkera vår sex (?) meter långa husvagn på Röstånga Camping. I helgen väntar varmt väder och oerhört passande nog så finns det fyra (!) pooler och två sjöar i närheten, minigolf och Skånes djurpark. Campingen har även utnämnts till årets Campingplats 2010!

Vi tar den lilla röda Mazdan med oss (morfar är snäll och fraktar husvagnen med deras betydligt större Volvo v40) och har tänkt ett antal dagsutflykter. Runt 13.00 imorgon fredag bär det av! Massor av förberedelser idag, tror jag hör det knackar på dörren...

Kommer bli så kul!


Bild


» There is nothing better...

än LISEBERG! Jag älskar, rent och skärt, varenda attraktion på detta fantastiska nöjesfält. Köerna var minimala. Himlen molnfri. Glada miner. Jag tycker hemskt mycket om min fina klass, NV(dV)3A, och får lite ångest inför den stundande studenten... kommer vi träffas igen? Onsala Rymdobervatorium och Göteborg var i vilket fall vår sista resa tillsammans. Den var underbar.


Ja, det är jag med utsträckta armar i mitten av bilden, sittandes i Hang Hai.


» Det börjar dra ihop sig


(Favoritbilden från favoritintervjun med Lady Gaga, just för att de båda visar en helt annan sida av denna spektakulära artist.)

Är nu nervös för att...
- vi ska köra fel
- att bilen ska paja
- jag ska glömma biljetterna
- de inte släpper in oss i Globen
- någon ska somna framför ratten halv två på natten på E4:an och köra av vägen.

Men givetvis kommer ingenting att gå fel. Möjligtvis får vi lite regn och gör av med alldeles för mycket pengar - men so what? Är inte i Stockholm varje helg precis. LADY GAGA HERE WE COME! :D

Trots ett halvt misslyckat Biologiprov idag och en allmänt jobbig vecka är jag nu glad men trött. Dessutom fullständigt övertygad om att jag har den bästa historielärarinnan någonsin. Hon är sådan att hon tvingar oss tänka i nya banor och sätter målet högt, för högt kan tyckas ibland och frustrationen har många gånger varit svår. Men i slutändan har man ändå lärt sig något nytt, något värdefullt. Mitt motto har hela tiden varit: Om du inte förstår, fråga! Och OM jag har frågat! Ord har vridits och vänts på och förklaringar fått omformulerats, men det sitter nu och jag förstår. Jag har det betyg jag satsat på för att hon funnits där hela vägen. Det är en rikitg lärare det!

Klockan 05.55 ämnar bilen för Stockholm. I can't wait!


» SO HAPPY I COULD DIE

De sista veckorna innan den, ibland, efterlängtade studenten har visat sig bli lite av en berg-o-dalbana. Humöret skiftar mellan hopp och förtvivlan på sekunder och jag måste ständigt påminna mig själv att inte ta allt personligt eller alldeles för hårt. Aldrig att jag varit så besviken som jag var helgen som just passerat, det var länge sedan jag blev så arg och irriterad att jag helst av allt ville skrika ur mig all ilska och be done with it. Problemet är dock löst och jag fick som jag ville, i slutändan. Ensam, men lycklig. Det är ju fasiken mycket bättre än i sällskap, men olycklig i alla fall. Något mer utförligt kommer senare.

London besöktes mellan den 12-15 april tillsammans med kompis Jenny som syns på en av bilderna nedan. Vi hade en alldeles fabulös tid med något på schemat hela tiden. Madame Tussauds, London Eye, sightseeing, shopping och Kristina in Concert (med Helen Sjöholm!) hanns med på två heldagar. Vädret var fint, men blåsigt. Underbara människor (se nedan: Kevin Odekirk!). Gjorde slut på vartenda penny och kom hem trött (efter 1h sömn den natten) men glad (konserten var GRYM, lagom mycket folk på MT, ingen kö till London Eye och massor med Lady Gaga prylar - finns ju inget att klaga på!).



^ Blev även en tidning och en poster. Makes me very happy.

Har en hel del annat att göra än att skriva här, men tyckte det var dags att börja uppdatera. Det är ju nu (eller snart i alla fall) livet börjar. Har en hel del på gång den närmsta tiden (inkl. min sökan efter en familj i USA) så problemen med intressanta ämnen att skriva om borde inte bli allt för stora.

Ha det fantastiskt så länge!


» "Med en gnutta flax..."



Jajamän, med en gnutta tur i dessa distra och deprimerande tider blir det en härlig storstad och en fantastisk konsert någongång i april. Jag har alltid hållit fast vid att man inte ska ta ut lyckan i förväg, men när jag tänker på nästa äventyr är det outhärdligt svårt! London må ha det tråkigaste vädret någonsin och för det mesta vågar man knappt kika på prislapparna, ändå betalar jag gladeligen för flyg, buss, konsert och hostel för att få ett par dagar bland de vackra accenterna och i de många affärerna. Fyra gånger under lika många år. Det är nog sjukligt.

Kristina in Concert (en konsertversion av Kristina från Duvemåla på engelska) spelades i New York i september och ska nu ta sig över atlanten och sättas upp i Royal Albert Hall. Enligt uppgift följer orginal-Kristina Helen Sjöholm med även denna gång. Jag kan helt enkelt inte missa musikalen jag velat se sedan fler år tillbaka - TVÅ gånger! Helsingfors 2012 är alldeles för långt fram i tiden... och då kommer det ju inte heller finnas någon Helen på scen.

En gnutta flax är vad som behövs de närmsta veckorna, för en gång skull är det inte pengarna som är problemet.

*Hoppar hysteriskt av lycka uttagen i förväg*


» Berlin, november 09, i bilder:


"Vandrarhemmet" vi bodde på. Riktigt fint! Rekommenderas starkt!


En liten del av den Berlinmur som fortfarande står kvar.


Alla (ca 50 pers) ska köpa Tageskarte ur EN maskin. Tog sin lilla tid.


Rese- och rumskompis Jenny.


Framför Brandenburger Tor.


Berlin sett från Fernsehturm (TV-tornet).


Museeum tillägnat de judar som dog under WW2. Gripande.


Lärare Johanna med guide under besöket på Sachsenhausen (arbetsläger).

» OFF TO BERLIN!

Veckan är över för min del. Det blev en misslyckad och en lyckad körlektion, fyra av fyra lyckade redovisningar (min engelska är "flawless" *yay* - tur att man är bra på NÅGOT!), mor min tog hand och pengaväxlingen och packningen är så gott som klar. Kamera och mobil laddas och godis är inköpt - jag ska nog klara de där åtta timmarna i buss alldeles galant (minidatorn åker ju med!).

Kl. 07.45 imorgon, torsdag, går bussen mot BERLIN! *lycklig*

Tillsammans med Jenny har jag en hel del inplanerat, prioriterat är Brandenburger Tor och New Yorker. Jag ÄLSKAR storstäder!


» Du och jag för evigt, NEW YORK!

Nedan följer min, och min vän Sandras, resa till New York i bilder och kortfattad text. Till tonerna av världens bästa Dolly Parton ska jag försöka delge er mina upplevelser på Manhattan. The Big Apple. Hela världens huvudstad.


Efter många timmars väntan på tåg, flyg och buss befann vi oss slutligen på ett soligt och varmt Manhattan. Här var shorts det enda möjliga. På bilden befinner jag mig i Central Park. Dess södra del låg nära vårt Hostel.

Andra dagen vågade vi oss fram till en neonväst-prydd polis och bad om ett gemensamt foto. Han var genast med på noterna och knäppte snabbt ett fin foto på oss och Times Square/Duffy Square.


Musikaler, musikaler och mer musikaler. Jag älskar Broadway! De gula Taxibilarna är givetvis fräna och tillhör Manhattan, men de för en himla massa liv. Tjut hit och tut dit. Trafiken är hemsk under eftermiddagen.



Jag bland invandrarna som äntrade New York/Battery Park under tidigt 1900-tal. Ellis Island, som vi egentligen hade planerat in, fick vänta till nästa besök i staden.


Under gratisturen med Staten Island färjan fick vi se New York skyline dagtid.


Frihetsgudinnan är en självklar sevärdhet för förstgångsbesökare likt oss.

Sandra är så där söt som hon alltid är, på detta foto i Bryant Park. Vi väntar på att dagens utomhusbio ska börja. Det bjöds på en gammal western med Yul Brynner och vi tröttnade snabbt i värmen när vindruvorna och juicen tog slut...



... så det blev inomhusbio.


Meryl fanatiker som jag är, och har varit i flera år, blev det filmen ovan. Jättefin historia. Bjöd på många skratt. Publiken var inte stel och tråkig som här i Halmstad, i USA skrattar människor högt, applåderar, tjoar och hejar på karaktärerna. Något godispåse-prassel fanns inte.


På promenad i Central Park iklädd nyköpta "New York City" shorts och Tokio Hotel designad (inget fan!) tischa.

Musikalen "9 to 5" hade vi sedan länge planerat att se (sedan tidigt förra året hade jag velat se den, faktiskt). 130 USD senare hade vi sett den två gånger. Skrattat, tjoat och applåderat. Inte sedan "Mamma Mia!" (på svenska) hade vi sett en så bra musikal. Fantastisk musik, massor av rekvisita och kulisser, roliga skämt, bra storyline och, såklart, fantastiska skådespelarprestationer. (Musikalen är baserad på filmen med samma namn från 1979 med Dolly Parton, Jane Fonda och Lily Tomlin - en klassiker!)


Efter showen(erna) var det endast Stage Door som gällde. Lyckliga likt få (är så nervös på dessa bilder att jag inte ens kunde frambringa ett riktigt leende...) fick vi träffa Stephanie J. Block (ovan) två gånger. Jag var i sjunde himlen. Just henne har jag velat se live sedan -07. Hon är fantastisk och underbart fin på alla sätt och vis. Med sin röst borde hon vara världskänd!


Att Megan Hilty (ovan) spelade Dolly Partons roll kanske inte är så svårt att gissa? Hon är egentligen kortare än mig (som endast når 161 cm i strumplästen), smal midja, blont hår och... ja, ni ser ju själva! ("Are these real?" "They're as real as the hair on my head!" *Höhö*) Att hon var lugn och tog god tid på sig med autograferna gjorde mig mer självsäker och jag lyckades kläcka ur mig några fler ord än "Could we take a picture aswell?". Hon tackade hjärtligt. Hade man fått röra dem (en regel vid SD - No touching!) hade jag velat ge henne en kram bara för att hon är den hon är. Tre gånger hann vi "träffas"!


Utsikten från nästan 400 meter höga Empire State Building. Vackrare kan inget bli.


Allt roligt har ett slut. För första gången någonsin ville jag inte åka hem efter att ha vistats långt hemifrån. Tårarna var nära när vi befann oss i bussen till flygplatsen och såg skyskraporna försvinna mot horisonten. Det här måste ha varit kärlek. Av den äkta varan. Att vi denna gång fick sitta mitt i planet, drabbades av turbulens och bjöds på den äckligaste mackan jag någonsin ätit muntrade inte direkt upp situationen. Väl hemma tedde sig Oskarström och Halmstad otroligt litet och hemskt tråkigt.

Det var nog en blandning av det mesta som sköt en pil rakt genom mitt hjärta. Amerikanarna, utbudet, byggnaderna, vädret (30-40 grader alla dagar) och Broadway generellt... Tidigare var jag 100% säker på att min plats var i Stockholm, Sverige känns tryggt och det är i huvudstaden allt händer. Inte längre.

Du och jag förevigt, New York.


» NEW FREAKIN' YORK, BABY!

Klockan 19.00 idag, onsdag, avgår tåget från Halmstad Central. Klockan 23.30 ankommer vi till fina Stockholm. Arlanda Express tar oss därefter till flygplatsen och de sex timmars väntan som det olyckligtvis blir för en Halmstadsbo innan flyget lyfter. En lång resa senare med Malaysian Airlines befinner vi oss i städernas huvudstäder - New York.

Jag, tillsammans med bästa kompis Sandra, ska klara detta ensamma. Hela resan, och de sju dagar vi ska spendera i NY, är det endast hon och jag. Gissa om vi har längtat? Sedan åk 7, faktiskt! Visst känns det hela lite pirrigt och visst känns det som om jag glömmer något, men mest är jag lugn. Vi har ett ställe att bo på, vi är inte flygrädda, pratar bra engelska - och så har vi ju varandra!

Det blir shopping, sightseeing och musikal, troligtvis med en stor karta i hand. Natten mellan den 14:de och 15:de ankommer vi åter till Halmstad. Jetlag eller inte bär det av till Göteborg den 16:de med tre fina människor, RixFm Festival bjuder på dem jag inte tänker missa för allt i världen - Alcazar.

Måste fixa det sista. Ta vara på det lilla av sommarlovet som finns kvar!
Tjohej!


Jag & Sandra väntar innan musikalen "Avenue Q". Hjälp vad rolig den var! *asgarv* 

» I Kristinas forspår

Att vara hemma igen, efter ungefär en vecka, känns fint. Själv känner jag mig inte särskilt fin. Enligt mor min såg jag, nyss hemkommen, ut som sju svåra år. "Det känns snarare som om jag gått igenom 50 svåra år", ville jag skrika, men avstod. Idag är tredje dagen jag svalt panodil som om det vore mitt bästa godis (8st/dygn - max tillåtna) och imorgon bär det av till vårdcentralen. Bättre att det kommer nu, och inte om tre veckor, försöker jag intala mig själv när mamma och pappa far iväg för grillade köttbitar och jag knappt orkar öppna munnen. Förgäves, alltså.

Men när jag ändå sitter här, tänkte jag berätta om Emmaboda; campingen, cyklingen, sevärdheterna och hur vi egentligen blev "världskända i Småland".

Måndag:
  
Runt 10-tiden anlände vi till Emmaboda, det regnade. Vad annars? Våra ryggsäckar vägde minst 10kg vardera och till campingen var det 1,5km. Innan vi kom fram! Men fram kom vi och tältet fick vi upp. Solen tittade fram lite senare och vi gick för att utforska Emmaboda "City" (väldigt litet!). Spis, micro och ugn fanns tillgängligt och vi slapp stormköket, inträde till en närliggande simhall ingick och vi kom att bada två gånger.

Tisdag:
        
Tisdagen var den dag vi planerat in cyklingen och alla sevärdheter. Sagt och gjort gav vi oss av mot Duvemåla kl. 09.45 på de röda cyklar, utan växlar, vi hyrt för dagen. Bild nr.4 föreställer mig själv och Kristina, den fiktiva karaktär Moberg skrev om i Utvandrar-böckerna. Statyn står utanför Rundqvistagården i Duvemåla. Bild nr.9 är på Klasatorpet, inspelningsplatsen för "Utvandrarna", Jan Troells film med Max von Sydow och Liv Ullman. Sista bilden visar den gunga Kristina satte upp i filmen, den satt dock oerhört långt ner och då Liv Ullman är mer än 10cm längre än mig, börjar jag tvivla. Måste se filmen igen! Vi såg också Åkerby Vägskäl, Korpamoen, Mobergs minnessten, hans f.d skola samt en hel del skog. Varmt och soligt dagen igenom. Någon gång måste man ju ha tur! Kl. 21.45 var vi tillbaka på campingen, 9 timmar! Men kul var det.

Onsdag:
 
I Duvemåla vankades det blomstervandring, brödbak, tebryggning och kransbindning. Klart vi gick dit! Många var vi inte, och blomstervandringen var egentligen ingenting av intresse, men glada att vi gick dit - det är vi! (Se torsdag) Under kvällen började vi packa för hemresan av bästa förmåga. Rörigt var bara förnamnet. Det blev ett dopp i poolen och en tidig kväll, det skulle bli skönt att komma hem till sängen! 

Torsdag:
 
Vid kl. 08.00 gick vi upp, kokade de sista makaronerna och packade ner tältet. Rätt så mycket tidiga gick vi mot stationen för att först göra ett stopp vid tidningsreaktionen Östran. För i den tidningen var ju vi huvudnyheten i Emmaboda-delen! Javisst! Journalisten Anna fastnade direkt för vår "historia" och anledningen till att vi befann oss just i Duvemåla, av alla ställen. När jag berättade att jag var ABBA-fan och visst hade läst Moberg blev de alla rätt paffa. Gör ungdomar sådant nu för tiden?



Resan hem var hemsk! Fulla tåg och smala gångar är förfärligt när man bär på en gigantisk väska. Det lär dröja innan jag ger mig ut på liknande igen. Bil, säger vi båda envist och beslutsamt. Nästa gång blir det med bil.


» Livet på landet

Den 1 och ½ sidor långa packlistan inför Emmaboda nästa vecka skriker efter min uppmärksamhet - "du borde börja, NU!" För tillfället skruvar jag upp ljudet i hörlurarna och låtsas som ingenting. Att äntligen få komma iväg till det Småland jag så hopplöst förälskat mig i ska bli underbart kul, men att försöka få ner 30-någonting saker i min oversizade ryggsäck väcker ej min entusiasm nämnvärt. Pappa fyller år imorgon, farmor på lördag. Linn, Limpan, min högst älskade låtsaslillasyster följer med till stugan lördag-söndag. Söndag kväll bär det av till Jenny. Måndag morgon, runt 05.00, går tåget till Emmaboda. Därför måste jag packa, nu. Men först tänkte jag berätta om Kåphult. Livet på landet.

Testa tält och stormkök innan resan ansåg vi viktigt. Det är ju inte varje dag man sätter upp ett fyrmannatält eller steker ägg med hjälp av T-sprit. Så vi tog vårt pick-o-pack och åkte till Kåphult, till Jennys mormor och morfars gård. Som alltid drog vi det upproriska vädret med oss och det hann åska och regna både måndag och tisdag. Men ute sov vi, och torra förblev vi. Bekvämt om natten var det inte, men vem bryr sig om bekvämt när hon - tillsammans med en fin kompis - får vandra bland de småländska lundarna och fika på Café Duvemåla?


Tältet ser aningen opålitligt ut. Icke då. Gott om plats har vi!


Jenny, som alltid blir så himla söt på kort, vid sjön.


Kor vandrade det omkring lite överallt i den gigantiska hagen.


Vi var ute på sjön en bra stund. Här ror jag iklädd en för liten flytväst. "Jag kan ju simma!"


Jenny vinkar "hej då!" Från cykeln såg det filmiskt vackert ut, som tagit ur en gammal rulle.


Av Jennys mormor fick jag hennes gamla programhäfte från den dagen hon var i Malmö och såg "Kristina från Duvemåla". Ett tag trodde jag att jag skulle tuppa av, av tacksamhet och glädje. Björn Ulvaeus texter är som balsam för själen, mjukt och vackert. Poesi. 

Imorgon ska jag garnera två tårtor och krama om Linn lite extra. Det var ett tag sedan vi träffades. Kanske blir det kubb och dans till öronbedövande musik också? Man vet aldrig med dessa fester.

Tidigare inlägg