» anyway you want it

På plats i mitt andra "hem" (har till och med en "egen" säng!) funderar jag starkt på att lägga huvudet mot kudden. Har varit barnvakt (som så många helger tidigare) åt damen på bilden och har haft underbart kul, det känns på många sätt svårt att tänka tanken att det kan finnas någon som är så snäll och söt och alldeles fantastiskt kramgo som Linn. Min alldeles egna (låtsas)lillasyster.

De var något fel någonstans på tre av mina referenser (såklart!) som jag skickade in till den nya Au Pair organisationen, men två är redan fixade. Hoppas på att få den tredje imorgon för att fortfarande få gå på den där intervjun i början av augusti. Har även pratat in en kort video, utan bilder och utan musik - precis vad SI ville ha. Till skillnad från CC som tillät det mesta.

Far iväg imorgon, till bästa vän Jenny. Stannar ett par dagar och myser. Träning, Rix Fm festival och en massa planering står på schemat... kanske får vi hälften gjort. Måste ju prata och titta på film också! ;-)


» the warm wind in her hair

Väl hemma från Stockholm hade min sista Childcare Reference trillat in och det mesta är slutligen inscannat och klart. Måtte jag få komma på intervju inom en väldigt snar framtid. Helst redan nästa vecka. Mamma säger ingenting om att jag tackat nej till min plats på sjuksköterskelinjen, men pappa tycker jag gör ett dumt val. "Tänk om du inte kommer in nästa år!", "Det är lika bra att ha det gjort!", "Du kan ju inte bara gå hemma och vänta!"... Så fortsätter det. Varje dag. Ta mig härifrån, någon?

Men jag har bestämt mig. Jag vill inte plugga. Inte nu. Jag vill till USA (eller England om det nu visar sig vara stört omöjligt att hitta en familj i staterna), arbeta som Au Pair, träffa nya människor, bli avsevärt mycket bättre på engelska, se nya saker, utvecklas till en mer självsäker och självständig version av mitt nuvarande jag. För det är vad jag drömt om i sex år, och drömmar är till för att uppfyllas. I alla fall denna.

Under tiden lyssnar jag på de Vackraste låtarna (öppnar Spotify). Min egna, korta, lista med lugna, tänkvärda och fina låtar - från Kiss till Eric Clapton. Listen and weep.


There's only us
There's only this
Forget regret
Or life is yours to miss
No other path
No other way
No day but today
- RENT

You say you feel so empty
That our house just ain't a home
And I'm always somewhere else
And you're always there alone

Just a few more hours
And I'll be right home to you
I think I hear them callin'
Oh, Beth what can I do
Beth what can I do
- KISS


» Stockholm, dag 3

Sista dagen i huvudstaden är sedan många timmar avslutad och trots en hel del dispyter och sura miner slutade den rätt bra. Om inte annat, så hade vi i alla fall tur med vädret.

Höjdpunkten:
Vi sitter till bords på Scandics egen restaurang, mamma beställde en cointreau och pappa en whisky. En stund senare har pappa fått sin, men mamma väntar. Hon frågar servitrisen som genast tar tag i pappas glas och säger:
"Åh, var det du som skulle ha cointreau?"
Pappa (som redan smakat): "Nej, nej, nej, denna har hamnat rätt."
S: "Men detta är cointreau."
P: "Nej, whisky."
S: "Cointreau."
P: "Nej..."
S: "Jo!" Och visst var det! Den orangea färgen berodde på ett annorlunda märke. Typ. Alla brast ut i skratt, inklusive servitrisen, och brorsan tyckte det var så pinsamt att han ville sjunka genom golvet. Till och med jag, som inte dricker alkohol, kan skilja på cointreau och whisky! HAHAHA! Maten på min tallrik var Quesadilla med BBQ marinerad kyckling - underbart gott!

Under dagen var vi inne i Skattkammaren och Livrustkammaren, på slottet. Historia är fascinerande och Drottning Kristina är min stora favorit (efter att jag sett Greta Garbos magnifika tolkning i filmen med samma namn), den lilla ljusrosa klänningen nedan var hennes under uppväxtåren. Shoppade även tre par skor och en tröja. Gratis är gooooooott! ;-)











I morgon far vi tillbaka till västkusten. Hmpf.


» Stockholm, dag 2

Det har hänt ett par gånger förut, men aldrig vid ett tillfälle likt detta... Väl inne i centrum idag morse plockade jag upp min systemkamera ur väskan, och finner att luckan till minneskortets plats är öppen... det slår mig snabbt - minneskortet sitter i DATORN! Vi som var på väg till Skansen och Gröna Lund! Inte mycket att göra något åt och bilderna nedan är således knäppta med en mobilkamera.








Efter Skansen blev det Gröna Lund. Löjligt mycket folk! Hann med sex åkturer (varav två var värre än något på Liseberg!) och en kort måltid på fyra timmar, var sedan så mör (efter ett stopp på en Thairestaurang) att det bar av direkt till hotellet och in i duschen.

Morgondagen bjuder på museum (Vasa och Livrustkammaren, troligtvis) samt shopping. Äntligen!

Imorgon blir det mu


» Stockholm, dag 1 (bilder)

Sex timmar i bil är mäktigt, men med en bra bok (Tess of the d'Urbervilles av Thomas Hardy) och en hel massa Glee-avsnitt gick det relativt snabbt i alla fall. Physical med Sue och Olivia (Newton-John) HÄR! Mer fantastiskt kul blir det ju faktiskt inte!


Vi bor på Scandic Alvik en bit utanför stan (10 minuter med the tube). Givetvis i de enklaste rummen, men om man jämför med de hostel jag bott på under mina senaste resor är detta paradiset! TV, gratis internet, flått badrum, välstädat, nytt... me likey!


Jag: *Entusiastiskt och riktigt nördigt* "MAMMA, MAMMA! Kolla! Wow!" *Pekar mot stadsteatern*
Mamma: *Förvirrad* "Vem i hela friden...?"
Jag: *Sur* "Helen, ser du väl! Helen Sjöholm!"
Mamma: *Förvånad* "Åh herregud...! Hon var då välsminkad!"

JAG VILL SE ANIARA!! OCH SIMON OCH EKARNA!! Fint att missa allt...


Kvällsmat på hotellets restaurang. Ingen ville vara med på bild. Utom jag! xD


Min fantastiskt goda sotade lax med friterade klyftpotatis.


Vi lever och mår bra. Imorgon blir det troligtvis båtturer, Skansen, Skansen Akvariet och Gröna Lund - planer får läggas om enligt vädret skiftningar. Än så länge har inte en krona försvunnit från egen plånbok... soft!


» Öh?

Är hemma från stugan och alldeles för besatt av internet, det blir inte mycket annat när man varit utan ett par dagar... Det och städning. Slängde två kassar med onödiga grejer under dagen - att ha rent och prydligt runt omkring sig är en fin känsla.

Skamligt att inte ha ett macro objektiv till hands när man slutligen stöter på en fluga som trivs bra på golvet. Som vägrar lämna golvet, till och med.


JAAAAAAAAAA!!!!


» Stockholm awaits!

Efter ett par varma mackor på vår inbyggda altan pratades det gamla tunnelbanor, höga byggnader och stora frukostbufféer - nästa måndag bär det nämligen av mot Stockholm (mitt under Pride!). Tidig morgon sätter vi oss i bilen och far mot det Scandic Hotell vi ska tillbringa tre nätter på. Dagtid blir det shopping, restaurangbesök, Skansen, Gröna Lund, något museum... Allmänt mys. Mamma och pappa har inte varit i Stockholm på 20 år, bror min har aldrig satt sin fot där och jag fem gånger på knappt tre år. Så det mesta är upp till mig, du bestämmer, säger pappa. Jo, man tackar!

Men först ska vi till Östra Stranden, där farmor och farfar har en fin gul stuga med vita knutar. Friggebod. Grillning. Boccia (botcha skrev jag först. Fail!). Minigolf. Det luktar, nej - osar, svenskt... Så kan det va.




» Camping: Skäralid, middle of nowhere in Skåne

Mellan den 9:de och 14:de juli var det som tidigare nämnt tänkt att jag och bästa kompis Jenny skulle ställa upp min morbrors husvagn på Röstånga Camping mitt i Skåne. Väl där får vi vända i dörren med snopna ansikten då de omöjligt kunde ta emot oss på grund av vår ringa ålder. Varje gång vi tillåtit ungdomar att stanna över här ensamma har vi blivit uppringda mitt i natten av oroliga och rädda tjejer. Jo men tjena, vi har kommit för att ta det lugnt. Inga killar, ingen dricka. Vi röker inte, tycker inte om att festa, VI VAR FÖR FAN I EMMABODA FÖRRA ÅRET FÖR ATT GÅ I VILHELM MOBERGS FOTSPÅR - *****! Men nej, det var bara att köra vidare.

5 km senare svänger vi in till en annan camping, väsentligt mindre, tråkigare, tommare... Men blir accepterade, och välkomnade. Välj en plats och kom och betala i morgon. Avslappnat. Ni sänker medelålderna med 50 år. Jovisst, lugnt var det i alla fall.

Vi går på upptäcksfärd, får se hela Söderåsens Nationalpark, far till Helsingborg och Lund. Myser framför Glee, Julie and Julia och somnar framför Rhinstone. Läser tidningar och böcker. Heja på varenda svensk, tysk och dansk vi möter ute i skogen. Badar i pool och sjö. Bränner ryggen. Kastar frisbee. Köper en fläkt då husvagnen blir för varm och kvav för att vistas i (ca 35 grader). I det stora hela hade vi det rätt bra. Trots det är det alltid skönt att komma hem!

Varning för många bilder nedan!

Jenny framför vår, uhm... silvriga husvagn. Men stor var den minsann! (För att vara husvagn, alltså...)


"Servicehuset", samlingsrum, kök, dusch osv. Fräscht som tusan!


På promenad runt en sjö i Söderåsens Nationalpark.


En finurlig and fastnade på bild under samma promenad.


Vi bodde i Skäralid, mitt i mellan Röstånga (UHRK!) och Ljungbyhed.


Campingen. Halvfullt och en urdålig bild, vad man inte kan se är stenväggarna, resterna av ett stenbrott.


Besöksmål nummer ett i Söderåsens Nationalpark, Kopparhatten!


Jenny framför den fantastiska utsikten.


Kopparhatten. 90 meter djup dal.


Promenadstråk i Söderåsens Nationalpark. Var svalt och skönt under träden och nära vattnet.


Close-up. Kan tyvärr ingenting om blommor.


Jenny i Helsingborg en söndag. Mys!


Jag i samma gunga, stol... eller vad det nu var. Omöjlig att sitta i, i alla fall.


Vår lilla Mazda 323; utan AC, radio och styrservo. Parkera med den du! Me likes it anyway. Tack morfar!


I 35 gradig värme är man tvungen att bada. I denna sjö blev det en gång!


Invid en liten stig i närheten hittade vi minigrodor som jag genast förälskade mig i. Så. Söta.


Till Tomelilla bar det av under tisdagen. Hasse & Tage museet stod på the-to-do list! Lilla byggnaden till vänster.


Jenny bakom den godaste Thaimaten vi någonsin smakat. Underbar! (Befann oss här i Lund.)


Jenny städar husvagnen. Sopa får man göra varje dag, blir lätt skitigt!


Andra utsiktsplatsen: Hjortsprånget. Sjukt högt. Här hade vi ca tre timmars vandring framför oss...


Otroligt vacker skog att promenera (motionera) i. Upp-och-ner, ner-och-upp. Syns dock inte här.


Liagården. Rastplats. Hus som alltid står öppet för vandrare.


Jenny dricker friskt vatten ur Rårödpågens källa. Lite småhäftigt sådär. Iskallt och underbart gott!


» När man står i valet och kvalet...

När man som bäst sitter och skriver ett brev för att få in den sista barnreferensen till SI (ja, jag är långsam) kollar man mailen och upptäcker att det kommit ett mail från studera.nu, första urvalsgruppen till högskolan är uttagen - och jag är antagen till mitt förstahandsval! Blivande barnsjuksköterska - OH YES! Bland ungefär 2500 sökande är jag alltså en av de 20 som valts ut i gruppen gymnasiebetyg! (Med meritpoäng hade jag strax över 19 i genomsnitt) I feel honored!

Ingen familj ännu (Cultural Care är SÅÅÅÅ SEGT!) och jag vet inte om man kan tacka ja till platsen på högskolan för att sedan fortsätta leta familj i USA fram till terminsstart (30 augusti) och då ta ett beslut... Sjuksköteskerprogrammet startar även VT-11, en annan möjlighet som ger mig mer tid. Åh! Det var ju tänkt att jag skulle hittat en familj nu! Denna frustration. Kanske inte är meningen att jag ska till USA överhuvudtaget?

Dumma tankar.


» Röstånga, here we come!

Från och med imorgon, och fem dagar framåt, kommer jag och min ständiga kompanjon Jenny parkera vår sex (?) meter långa husvagn på Röstånga Camping. I helgen väntar varmt väder och oerhört passande nog så finns det fyra (!) pooler och två sjöar i närheten, minigolf och Skånes djurpark. Campingen har även utnämnts till årets Campingplats 2010!

Vi tar den lilla röda Mazdan med oss (morfar är snäll och fraktar husvagnen med deras betydligt större Volvo v40) och har tänkt ett antal dagsutflykter. Runt 13.00 imorgon fredag bär det av! Massor av förberedelser idag, tror jag hör det knackar på dörren...

Kommer bli så kul!


Bild


» Operation nr.2

Det gör ont att tugga. Att svälja. Att prata.

Huvudet värker. Illamåendet vägrar ge med sig. Men vad ska man förvänta sig när man inte ätit på hela dagen?

Vidsomständer hit och visdomständer dit. Nu är de i alla fall borta. Utplockade i bitar och ihopsydd med blå, tjock, tråd blev man. En, kanske till och med två, veckor lär det dröja innan känselrubbningarna (avtrubbningarna?) och smärtan avtagit helt.

Läkarna är trevliga och sköterskorna omtänksamma på sjukhuset (avd. käkkirurgi) i Halmstad. Sånt uppskattas när man nästan förgår av nervositet och känner sig barnslig med tårar i ögonen. Nästan. Ont gjorde det inte denna gång, men bara tanken är läskig och ibland undrar jag hur jag ska klara av blod, brutna ben och brustna hjärtan som framtida sjuksköterska. Då kan man ju inte gråta! Kanske blir man hård med tiden. Utanpå i alla fall.

Ja, det hoppas jag på.


Bild. Fantastiskt läge, inte sant? (Flytta tanden lite längre bak och ner så har du min f.d)