» Zetterlund : Gekås : Alcazar

Efter dagarna i Emmaboda har saker och ting lugnat sig en aning. Familjen spenderade en vecka i stugan tillsammans med farföräldrarna, jag fördrev där tiden med 60&70-tals klassiker som "Söderkåkar" och "Att angöra en brygga". Näst på tur står de Hasse&Tage revyer som fanns att hitta på biblioteket. Mest för att Monica Zetterlund var så himlans vacker, graciös och sjöng så underbart fint på 60-talet. Hon påminde mycket om Hollywoodskönheterna under 20&30-talet, så som Greta Garbo och Rita Hayworth. Låten nedan är av det jazziga slaget, alldeles fantastisk.

 

I måndags tog jag, och min NY-medressenär Sandra, bussen till Gekås, Ullared. Dålig idé! Vi fick köa in och kom knappt fram när vi väl var inne. Det blev vad jag tänkt, men inget mer. Två linnen, en t-shirt, underkläder, sockar, godis och en skiva. Efter 1,5 timmar gav vi upp, tog den kortaste kön ut och hoppade på bussen hem. Det blev mer buss än shopping.

I morgon blir det filmsession av något slag med ovan nämnd person som numera besitter en sprillans ny videokamera. Med hjälp av den ska vi föra videodagbok från städernas städer, New York, nästa vecka. Hennes fantasirika sinne samlar på många bra idéer, några av dem har vi tänkt genomföra. Jag bara vet att vi kommer skratta massor! :-)

På fredag står ALCAZAR på scen i Halmstad! Tack vare Marinfestivalen får jag, och tre vänner, åter se dessa sjungande skönheter. CD-skivan Disco Defenders har jag lyssnat på åtskilliga gånger och jag tror mig kunna varenda stavelse utantill vid det här laget. Att få se dem live igen känns stort och häftigt, till och med lite pirrigt - jag har längtat något otroligt. När mamma kom hem med tidningen innehållande bilderna nedan flög jag ur soffan av upphetsning. Mor min skrattade lättsamt och  sa "nu är visst din dag gjord!", sannerligen.


Hett, hett, hett på Mälarpaviljongen (där jag givetvis önskade att jag var igår kväll...). Lina Hedlund singel? Har de skrivit fel eller är hon och Kim Sulocki inte längre tillsammans? Hm.

» I Kristinas forspår

Att vara hemma igen, efter ungefär en vecka, känns fint. Själv känner jag mig inte särskilt fin. Enligt mor min såg jag, nyss hemkommen, ut som sju svåra år. "Det känns snarare som om jag gått igenom 50 svåra år", ville jag skrika, men avstod. Idag är tredje dagen jag svalt panodil som om det vore mitt bästa godis (8st/dygn - max tillåtna) och imorgon bär det av till vårdcentralen. Bättre att det kommer nu, och inte om tre veckor, försöker jag intala mig själv när mamma och pappa far iväg för grillade köttbitar och jag knappt orkar öppna munnen. Förgäves, alltså.

Men när jag ändå sitter här, tänkte jag berätta om Emmaboda; campingen, cyklingen, sevärdheterna och hur vi egentligen blev "världskända i Småland".

Måndag:
  
Runt 10-tiden anlände vi till Emmaboda, det regnade. Vad annars? Våra ryggsäckar vägde minst 10kg vardera och till campingen var det 1,5km. Innan vi kom fram! Men fram kom vi och tältet fick vi upp. Solen tittade fram lite senare och vi gick för att utforska Emmaboda "City" (väldigt litet!). Spis, micro och ugn fanns tillgängligt och vi slapp stormköket, inträde till en närliggande simhall ingick och vi kom att bada två gånger.

Tisdag:
        
Tisdagen var den dag vi planerat in cyklingen och alla sevärdheter. Sagt och gjort gav vi oss av mot Duvemåla kl. 09.45 på de röda cyklar, utan växlar, vi hyrt för dagen. Bild nr.4 föreställer mig själv och Kristina, den fiktiva karaktär Moberg skrev om i Utvandrar-böckerna. Statyn står utanför Rundqvistagården i Duvemåla. Bild nr.9 är på Klasatorpet, inspelningsplatsen för "Utvandrarna", Jan Troells film med Max von Sydow och Liv Ullman. Sista bilden visar den gunga Kristina satte upp i filmen, den satt dock oerhört långt ner och då Liv Ullman är mer än 10cm längre än mig, börjar jag tvivla. Måste se filmen igen! Vi såg också Åkerby Vägskäl, Korpamoen, Mobergs minnessten, hans f.d skola samt en hel del skog. Varmt och soligt dagen igenom. Någon gång måste man ju ha tur! Kl. 21.45 var vi tillbaka på campingen, 9 timmar! Men kul var det.

Onsdag:
 
I Duvemåla vankades det blomstervandring, brödbak, tebryggning och kransbindning. Klart vi gick dit! Många var vi inte, och blomstervandringen var egentligen ingenting av intresse, men glada att vi gick dit - det är vi! (Se torsdag) Under kvällen började vi packa för hemresan av bästa förmåga. Rörigt var bara förnamnet. Det blev ett dopp i poolen och en tidig kväll, det skulle bli skönt att komma hem till sängen! 

Torsdag:
 
Vid kl. 08.00 gick vi upp, kokade de sista makaronerna och packade ner tältet. Rätt så mycket tidiga gick vi mot stationen för att först göra ett stopp vid tidningsreaktionen Östran. För i den tidningen var ju vi huvudnyheten i Emmaboda-delen! Javisst! Journalisten Anna fastnade direkt för vår "historia" och anledningen till att vi befann oss just i Duvemåla, av alla ställen. När jag berättade att jag var ABBA-fan och visst hade läst Moberg blev de alla rätt paffa. Gör ungdomar sådant nu för tiden?



Resan hem var hemsk! Fulla tåg och smala gångar är förfärligt när man bär på en gigantisk väska. Det lär dröja innan jag ger mig ut på liknande igen. Bil, säger vi båda envist och beslutsamt. Nästa gång blir det med bil.


» Livet på landet

Den 1 och ½ sidor långa packlistan inför Emmaboda nästa vecka skriker efter min uppmärksamhet - "du borde börja, NU!" För tillfället skruvar jag upp ljudet i hörlurarna och låtsas som ingenting. Att äntligen få komma iväg till det Småland jag så hopplöst förälskat mig i ska bli underbart kul, men att försöka få ner 30-någonting saker i min oversizade ryggsäck väcker ej min entusiasm nämnvärt. Pappa fyller år imorgon, farmor på lördag. Linn, Limpan, min högst älskade låtsaslillasyster följer med till stugan lördag-söndag. Söndag kväll bär det av till Jenny. Måndag morgon, runt 05.00, går tåget till Emmaboda. Därför måste jag packa, nu. Men först tänkte jag berätta om Kåphult. Livet på landet.

Testa tält och stormkök innan resan ansåg vi viktigt. Det är ju inte varje dag man sätter upp ett fyrmannatält eller steker ägg med hjälp av T-sprit. Så vi tog vårt pick-o-pack och åkte till Kåphult, till Jennys mormor och morfars gård. Som alltid drog vi det upproriska vädret med oss och det hann åska och regna både måndag och tisdag. Men ute sov vi, och torra förblev vi. Bekvämt om natten var det inte, men vem bryr sig om bekvämt när hon - tillsammans med en fin kompis - får vandra bland de småländska lundarna och fika på Café Duvemåla?


Tältet ser aningen opålitligt ut. Icke då. Gott om plats har vi!


Jenny, som alltid blir så himla söt på kort, vid sjön.


Kor vandrade det omkring lite överallt i den gigantiska hagen.


Vi var ute på sjön en bra stund. Här ror jag iklädd en för liten flytväst. "Jag kan ju simma!"


Jenny vinkar "hej då!" Från cykeln såg det filmiskt vackert ut, som tagit ur en gammal rulle.


Av Jennys mormor fick jag hennes gamla programhäfte från den dagen hon var i Malmö och såg "Kristina från Duvemåla". Ett tag trodde jag att jag skulle tuppa av, av tacksamhet och glädje. Björn Ulvaeus texter är som balsam för själen, mjukt och vackert. Poesi. 

Imorgon ska jag garnera två tårtor och krama om Linn lite extra. Det var ett tag sedan vi träffades. Kanske blir det kubb och dans till öronbedövande musik också? Man vet aldrig med dessa fester.

» Glamour från en allätare

Sitter med en Strawberry daiquiri i handen och lyssnar, på högsta volym, till min favorit version av klassikern "Cadillac", klockan är efter midnatt och värmen håller i sig dygnet runt, klänningen är fin och den inbakade flätan har hållit sig snygg hela dagen. Någonstans känner jag mig rätt häftig, om jag låter bli att tänka efter, det vill säga.

Drinken är ljummen (ska vara isig) och innehåller ingen rom (alkohol äcklar mig), "Cadillac" spelar jag i mina gigantiska hörlurar framför datorn - där jag sitter ensam, hettan (29 grader inomhus) känns olidlig utan fläkt. Faktum är att jag ser fram emot att få lägga mig ner och fortsätta plöja igenom Mobergs böcker om emigranterna Kristina och Karl Oscar (i mitt sinne; Helen Sjöholm & Anders Ekborg). Så mycket glamour är jag en fredagskväll/natt.  

Bokvis är jag en riktig allätare. Läste de tre Stieg Larsson-bökerna på en vecka, avgudar Camilla Läckbergs sätt att föra fram en historia och anser min favoritförfattare vara Tracy Chevalier. Därefter skrattar jag gärna till en lättsam romantisk nutidsroman. ABBA-The Story var en fantastisk biografi, så även de fyra jag läst om Ingrid Bergman. Hade det inte varit för den nästan löjliga likheten mellan Jan Troells filmer om utvandrarna och musikstyckena i "Kristina från Duvemåla" hade jag dock aldrig gett mig på Mobergs böcker. Men nu är jag där ändå. Och jag gillar dem!

Daiquirin är slut, Tommy.K borta för idag och datorn utsöndrar så mycket värme att jag känner för morfars (nyköpta) iskalla pool. Det är dags för sängen!
 

Marinfestivalen 31 juli, kl. 22.30! Vilka ungar är uppe då? Höhö. Vi, vi, VI! Yay! (Halmstad 07)