» "Look Ma, no hands!"

Sedan många år tillbaka har jag varit bra på engelska, antar att det är mitt amerikanska uttal som utmärker mig lite. Är väl medveten om att de flesta svenskar är duktiga på engelska, men jag är ändå lite stolt - den svenska brytningen är ju hemsk! Haha. Eftersom min far är som han är tar han vartenda tillfälle att utmana mig och ger mig ett ord eller en låt och säger förstår du inte det här så är du dålig på engelska! Lite skämtsamt, förstås.

Det var så jag fick lyssna till Toby Keith's fina repetoar:


^ "That's us, that's right, gotta love this American ride" Wow! En amerikan som driver med sitt hemland, himla ovanligt! Klockren text. LYSSNA!


^ "We got winners, we got loosers, chainsmokers and boosers." Gulligt och mysigt. Fastnar.


^ "An' you'll be sorry that you messed with the U.S. of A." Ibland är amerikanarnas patriotism så där underbart fin att man önskar att män kände samma för sitt eget hemland...

Första videon/låten är ett måste! OK? :)

Har varit countryfantast länge. Dolly Parton är en underbar sångerska/låtskrivare/människa som jag lyssnar jämt och ständigt på. I London blev jag avrådd (av en anställd på HMV) att köpa ett av hennes album med Porter Wagoner eftersom hennes stora peruk på omslaget kanske skulle skrämma mig till den grad att jag inte skulle kunna sova sedan. Det värsta var att jag först trodde på honom när han sa: I won't sell you this album., I don't thik you're old enough. Löjligt. Jag vet.

» De två tornen

Mor, far och bror slog sig ner framför vår nya platt-TV under eftermiddagen, med mittendelen av LotR-troiologin i DVDspelaren. Under tiden sträckläste jag bladvändaren Eclipse (3:e Twilight boken, om någon missat det...) och njöt för fulla muggar under de sista kapitlerna (Go Jacob!). När sidorna tog slut traskade jag ner för att se slutet av filmen som jag sett så många gånger tidigare. Tårarna hotade med sin närvaro när Sam klargjorde för Frodo att det visst finns godhet i världen, och det i sig är värt att kämpa för.

Sam: It's like in the great stories, Mr. Frodo. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn't want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it's only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think, Mr. Frodo, I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn't. They kept going. Because they were holding on to something.

Frodo
: What are we holding onto, Sam?

Sam
: That there's some good in this world, Mr. Frodo... and it's worth fighting for.

Så gott som varje dag får jag höra min fars pessimisktiska syn på världen; företag sparkar golvarbetarna när de borde göra sig av med tjänstemännen - och regeringen ser ingenting! De för står inte. De vill inte veta. Kina tar över Volvo - kommer sluta med att tillverkningen flyttar dit när de lärt sig alla knep, många kommer förlora sina jobb. "Ska du bli någonting i framtiden - lär dig mandarin! Kina går snart förbi USA, de kommer ta över världen." Sverige håller på att bli fördummat - skoleleverna får inte lära sig matematik längre! Vi hade kunnat ligga i framkant, men vi satsar inte rätt... osv. Han är expert på att få en att må dåligt över att ha hela sitt liv framför sig, för allt var ju så mycket bättre förr. Vi är på väg ner i fördärvet. Ensamma.

Inte konstigt man känner ångest inför att avsluta gymnasiet! 

Det är kanske naivt att tro att människan och världen är genomgod, men det som finns där är värt att kämpa för. Annars blir det svårt att orka vidare.


» JULAFTON NO MORE

Efter dagens händelser tror jag bestämt att jag stannar inne på mitt rum resten av lovet (förutom på lördag: mellandagsrea, den 29:de: Busfabriken, samt nyårsafton: Jenny & lillasyster). Behöver ju ändå plugga. Julafton har inte varit en dag jag längtat efter på många år, när farmor och farfar flyttade från sitt stora hus i Hylte försvann gemenskapen och därmed julkänslan. Jag saknar traditionen, mina kusiner och att gå upp 04.00 bara för att få öppna det där första paketet. Det är fint att vara liten. Enkelt.

Att vuxna människor (mormor och morbror uträknade) inte kan förstå när enough is enough begriper jag inte. Vartenda år gör de samma misstag och varje julafton slutar på samma sätt: skrik och bråk. En fick lov att gå till sängs tidigt och en annan drog upp den kommande långresan (Thailand, jag & brorsan ska inte med) på tapeten - kanske borde vi avboka? Då har det gått för långt. Får jag någonsin några barn ska jag bannlysa alla berusiningsmedel under julafton, jag tror bestämt att man kan ha roligare utan.

Julklapparna var det dock inget fel på. Jag fick vad jag önskat mig (vågtång, morgonrock, klocka, pengar) och mer därtill. Sannerligen inte torrt på pengafronten den närmsta tiden för min del, kan jag väl påstå. Dumsnutar är de allihopa när de druckit, men "snåla" är inte ett annat adjektiv de kan beskrivas som.



Nästa jul spenderas förhoppningsvis i USA med små barn som tacksamt jublar över minsta leksak, jag svarar hellre 1000 gånger på frågorna: "När kommer tomten?" och "När ska vi äta?" än beblandar mig med alkohol igen. Tacka vet jag riktigt glädje.


» Jul, jul, jul

Jag har idag, ensam, klätt granen. Märk väl att vi är fyra fullt kapabla människor i denna familj, en som inte orkar, en som inte hinner och en som jobbar... Vår platsgran är förövrigt väldigt grön, tät och amerikansk. Det var pappa som kom med idén kulörta ljus för tre-fyra år sedan, det fastnade. Himla tjusigt, måste jag medge.

De få plusgrader vi bjudits på idag har gjort snön blöt, och missfärgad närmast vägarna. Trots den grå himlen gav jag mig ut på promenad med avsikt okänd. För dig som läser det här i alla fall. Det hela slutade i smärre panik och jag var löjligt nära att göra bort mig ordentligt. Nu skrattar jag mest.

Sitter fastnaglad framför TVn ikväll, Bingolotto bjuder på många godbitar - bl.a. rimstuga, idol-Erik, Hanna Hedlund och världens snyggaste discogrupp ALCAZAR! Kärlek och julstämning på dem.


» HTML koder hit och HTML koder dit...

Förändring, förändring. Ljuva förändrig. Egendesignat är bäst. Har till och med knäppt alla bilder själv (förutom den föreställande mig själv då, fotograf: Jenny), hör och häpna! Till min fulla förnöjelse kan jag inte påstå att resultatet blev, men för stunden är allt frid och fröjd och jag är nöjd. Det är inte nådigt vad som kan förändras i kodmall/stilmall - mycket kan man lista ut själv, resten kollar man upp på denna blogg! A pice of cake!

Jullovet har, som troligtvis beskådats, tagit sig en vacker början. Överallt snö. Med lite tur blir julafton vit och kall i år trots klimatförändringar och egensinniga politiker. Det vore väl fint? Kanske kan jag ta med lillasyster Linn till pulkabacken för gälla barnskrik och blöta sockar. Vi skulle skratta sådär löjligt högt och trilla av pulkan varje gång... precis som förra vintern. Ja, så får det nog bli.

Nyår spenderas med rackarn' ovan och bästa kompis Jenny. Vi skålar i läsk och svär varandra ett år fullt av tålamod, omtanke och vänskap. För livet blir lättare då. Kanske ska jag försöka träna mer, prata mer, våga mer. Spräcka min osociala bubbla och börja tro på min egen förmåga. Precis som världens mest omtänksamma (jag svär!) lärare och mentor, M, försökt få mig förstå... men det återstår att se.


^ Julfin på julavslutning, 18/12-09.


^ da Vinci samlas för julbord i matsalen.


^ Korridorerna på Kattegattgymnasiet är många, och långa.

Troligtvis var det ett flertal som ansåg julavslutningen onödig och långtråkig, men inte jag. Rektor Frank och student Johanna sa mycket tänkvärt (bl.a. "Livet är de dagar du minns, inte de dagar som gått" och "Det enda du kan ångra imorgon är det du inte gjorde idag") och hade det inte varit för denna dag kanske vi (jag&J) inte hade fått höra M's tacksamma ord tillängnade endast oss. Svårt att förstå kanske, men jag slutade inte le den dagen.


» Berlin, november 09, i bilder:


"Vandrarhemmet" vi bodde på. Riktigt fint! Rekommenderas starkt!


En liten del av den Berlinmur som fortfarande står kvar.


Alla (ca 50 pers) ska köpa Tageskarte ur EN maskin. Tog sin lilla tid.


Rese- och rumskompis Jenny.


Framför Brandenburger Tor.


Berlin sett från Fernsehturm (TV-tornet).


Museeum tillägnat de judar som dog under WW2. Gripande.


Lärare Johanna med guide under besöket på Sachsenhausen (arbetsläger).

» Dec. 2, 2009.

Efter ett tre veckor långt uppehåll tänkte jag att det kanske var dags att åter skriva ett par rader.

- Resan till Berlin var toppen! Vi lyckades fördriva de långa bussresorna (ca 20h) alldeles utmärkt, flera filmer visades och vi bjöds på mat/fika av lärarna. Väl i Berlin var vi på två olika museum som båda hade med "det mänskliga samspelet" att göra (vårt dåvarande projekt), såg kända sevärdheter som Berlinmuren, Brandenburger Tor och KaDeWe, shoppade och hängde på vårt fina hostel. Jag och Jenny var troligtvis de enda som inte festade och söp sig redlöst fulla både fredag och lördag, kalla oss tråkiga - men så var vi heller inte halvdöa likt resten måndagen därefter. Underbar, underbar resa. Har redan glömt regnet och de besvikna blickarna vi fick från lärarna då vi kom för sent till ett av våra återsamlingsmöten...

- Körkortsutbildningen går stadigt framåt, när jag inte tar två steg tillbaka förstås. Hamnade i en läskig nära döden situation senast idag, om det inte hade funnits dubbelkommando i bilen hade jag troligtvis inte skrivit detta nu. Var ordentligt skärrad en bra stund efter. "Då gör du inte samma misstag igen", sa min handledare och log. Det lär nog inte hända, nej. Jag tänker då inte dö i en bilkollision!

- Tre prov (MaD Na, Kemi B & HiA) stundar innan jullovet kan ta sin början. Utöver det en redovisning och halkbanan. Förstår inte hur det är meningen att man ska orka. Det är dessutom tre ämnen jag inte har särskilt lätt för... Har aldrig haft särskilt lätt att prata känslor och är därför otroligt tacksam att det finns en viss (vuxen) person som fortsätter fråga trots att jag är tyst. Som peppar och vill hjälpa till. Som finns där.

Klockan börjar visst bli mycket. Ska befinna mig i skolan tre timmar innan lektionsstart för att plugga. Blir ju aldrig något gjort hemma. Bilder kommer i nästa inlägg! :)